Ute efter ett särskilt inlägg?

Kritisera ständigt media.

fredag 30 november 2012

20 filmer som har förändrat mig, stort eller smått

(IMDB-länkar finns vid var titel)

Before Sunset 
Jag fann en bit av mig själv i Celine, det händer aldrig annars.


Closer
Var gång jag ser den får jag ett nytt perspektiv på personligheter och ser dialogen i filmen ur en annan vinkel. 


Boys Don't Cry  
Den gav mig insikt på ett personligt plan om hur det är att vara någon annan och gjorde att jag utmanade min syn på andra ytterligare.


Last Night 
Romantiken i sin skörhet och i sin hopplöshet av vad vi kallar verkligheten. 


Mysterious Skin 
Den var så stark. Så sorlig men samtidigt så fascinerande. Jag blev rörd in i själen.


Shooter 
Intresset av temat och tankarna filmen drog igång gillade jag.


Catch Me if You Can
Ambivalensen mellan komplett fascination av konsten att vara en bedragare samtidigt som jag kände mig sorgsen över valen han fått göra i livet


Illusionisten
Den kändes som en saga, samtidigt som jag undrade om det verkligen hade hänt. Den drog igång fantasin med andra ord. 


I Know My First Name is Stephen
Tyngden i temat sög i mig redan när jag såg den för första gången som tio eller elvaåring.


Miss Potter
Jag var tvungen att pausa filmen för att rita. Det var underbart 


Powder 
Jag gråter så jag får vätskebrist till både den och I know my first name is Stephen - varenda gång. Människans gymhet och egots skörhet visas så vackert. Scenen med rådjuret slår mitt hjärta till marken.


The Pink Panther 
Välj film själv egentligen, dvs med Peter Sellers eller Roberto Benigni. Jag älskar dem alla. Jag fnittrar glatt och hejar på figuren på skärmen och får känna mig barnslig igen.


Hereafter
En del av mig önskar så att det var på riktigt. Det känns betryggande på något sätt.


Flying Daggers 
Scenografin i denna, precis som i Crouching Tiger Hidden Dragon och Hero slår luften ur mig. De är så vackert gjorda samtidigt som handlingen är välskriven. Det är en fröjd för sinnet att se.


The Chase 
Den här filmen fick mig att älska Marlon Brando. Vilken känsloförmedling. Underbart att se. 


Dead Man Walking
Ytterligare en stark perspektivfilm. Jag älskar filmer där en personlighet är mer komplicerad än god alternativt ond. 


La Vita è Bella
Klassikern som jag tror har märkt oss alla. Denna underbara man som får oss att skratta så tårarna rinner för att sedan gråta tills luften tar slut. En rättvis porträttering av ett rent helvete.


Remember Me 
Var gång jag ser denna film ser jag den med nya ögon. Det finns ett djup i dialogen och mycket som lämnas åt tittaren att själv grubbla på, vilket gör att jag fortsätter ställa mig frågor medan eftertexterna rullar på. 


Superman (med Christopher Reeves) - för de filmerna fick mig att hoppas på att det fanns hjältar här i världen. det hoppas jag fortfarande på 


American History X 
Förutom en fruktansvärd scen så älskar jag den här filmen. Den visar hur det kan se ut i huvudet på en nazist, och hur denne kan förändras. Hur mycket mörker vi kan bära som blockerar vår syn på världen. 

Inga kommentarer: