Ute efter ett särskilt inlägg?

Kritisera ständigt media.

onsdag 21 december 2011

Vintersolståndet

En dikt inför vintersolståndet jag skrev häromdagen:



Snön glittrar lugnande där ute.
Den står i drivor som inbjuder till skutt och snöänglar.
Solen skiner genom de kala trädgrenarna som en gammal vän.
Fåglarna ser ut som små kuddar, använda i pyjamaspartyn.
På bordet står ett tomt skal av något
som förut var fyllt av stärkelse och kolhydrater. Kranen kallar på min törst med sina blöta kristaller.

Jag funderar kring de som glädjs inför morgondagen,
de som trånar efter gårdagen,
de som letar efter tid till nuet i sin kalender
och de som drömmer om en annan vardag.
All väntan. Den ivern, trösten och hoppet.
Att vi ständigt letar efter något extrovert att läka såren vi aldrig fått se men känner av så väl,
så genomträngande som bara oläkta sår kan vara.

Bläcket ropar på mig,
det tomma pappret nästintill bländar min trötta blick.
Av vänsterhanden att döma kommer pappret förbli tomt ett tag till.
En hög med intressanta blad,
omsorgsfullt inbäddade mellan glätta pärmar,
hoppas på att ännu en gång bli tummade på.
Att bli sedda och betraktade,
som om de skulle bli bortglömda annars.

På TVn är kaoset totalt.
Samma gamla ramsa upprepas,
om skador och dödsfall,
som om det vore innovativt att skrämma befolkningen.
Som om vi inte törstade efter kärlek nog som det var.
Som om vi inte var rädda nog som det var.
Som om vi inte köpte nog med tidningar
och pratade nog om nyhetsreportage.

Mitt obefintliga kaffe står kallt kvar i frysen. I dvala.
Koffein i dvala borde vara en upptäckt värt en ingress.
Imorgon är det vintersolståndet.
Imorgon kommer jag stå insvept i fleece på min balkong och hälsa gryningen välkommen,
så som de gjorde på bronsåldern.
Så som jag gjorde förra året.
Så som man sig bör, om man behöver lite hopp.

Snart blir det ljust,
snart försvinner skuggorna med sina runtflackande organismer och obehagliga minnen.
Vem räds ljuset?
Vem räds inte mörkret?
Vem uppmärksammar skuggorna och nyanserna?
Snön glittrar lugnande där ute.
Dags att göra den till vatten i handen.


tisdag 6 december 2011

Julklappar och födelsedagspresenter

Om två veckor fyller jag 25 år. Det är jul på gång och jag vet att många stressar med att köpa presenter och komma på vad man ska handla till den andre för att visa sin uppskattning.


Som vanligt vill jag hellre ha donationer gjorda i mitt namn än saker inköpta bara för sakens skull. Det må verka lite tråkigt att sätta in pengar i någon annans namn men i mitt fall är det alltid uppskattat. 


Här finns några organisationer jag stödjer som hade behövt lite bidrag för att kunna göra mer skillnad i världen :

Deltastiftelsen - sjukvård för gömda flyktingar i Skåne


Barnkraft- mot sexuella övergrepp på barn

Trasdockan - Mot våld och sexuella övergrepp på barn


Individuell Människohjälp


Asylgruppen Lund 


Maskrosbarn är en förening som stödjer barn som har föräldrar som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa


Ingen Människa Är Illegal


Vi som mist någon mitt i livet


Amnesty


Skånes Stadsmission







Ifall man inte vill donera pengar utan handla något finns det alltid saker man kan handla där man samtidigt bidrar till något bättre, så här lyder några förslag på sidor värda att kika på:

måndag 5 december 2011

WeMind

Röda korset förlorar vårdupphandling



Så var det bestämt. Behandlingen av tortyroffer ska inte ligga under Röda Korsets ansvar utan nu tar WeMind över. 

Jag kollade lite på WeMind's styrelse för att skaffa mig en bild av vad ledningen bestod av, med tanke på att företaget inte har någon som helst erfarenhet av att ta hand om så pass svåra fall. Detta är vad jag fann:


Om oss
På WeMind arbetar psykologer, forskare och tekniker i nära samarbete. Vår målsättning är att öka tillgängligheten till, och minska kostnaderna för evidensbaserad psykologisk behandling.


Företagets initiativtagare och VD är Urban Pettersson.
  
Vice VD är Christina Carlsson
  
Ansvarig för kliniken är Thomas Tegenmark, leg psykolog.
  
Medicinsktansvarig är Lena Jarheim, spec i Psykiatri
  
Ansvarig för forskning och utveckling är Jenny Koertge, leg psykolog, Med Dr.


Styrelsen

Ordförande Carl Palmstierna*; fd partner Goldman Sachs, styrelseledamot i Elekta, Panopticon, Chinsay och Qbrick
  
Anders Milton; F.d Nationell psykiatrisamordnare och VD för Läkarförbundet

Pia Rudengren; f.d CFO Investor AB, styrelseledamot i Biophausia, Duni, Varyag Resources, Zodiak TV och Swedbank.
  
Anna Settman; VD Aftonbladet Nya Medier


*  Carl Palmstierna är även styrelseordförande för Valbay. "Kapitalförvaltaren och skatterådgivaren Valbay förvaltar flera av Sveriges rikaste familjers förmögenheter."
  • Varyag Resources. Ett svenskt börsnoterat skogsbolag i Sibirien.
  • Zodiak Media Group är en koncern som producerar och distribuerar TV-program, TV-format, radio, nya medier och film över hela världen. 
  • Nu är det klart att SVT:s ekonomidirektör tar över som finansdirektör på Investor AB.
  • Chinsay is an independent and privately owned company established in 2000 and a leading Software as a Service provider to the commercial maritime industry. (sjögartsindustrin)
  • Goldman Sachs Group, Inc., är en ledande internationell investmentbank. Banken grundades år 1869 och dess huvudkontor är beläget på Manhattan i New York i USA. Banken fungerar som finansiell rådgivare till många storföretag, regeringar och förmögna privatpersoner.
  • Elekta är ett vårdföretag med uppdrag att förbättra, förlänga och rädda liv genom att tillhandahålla kliniska lösningar för behandling av cancer och sjukdomar i hjärnan. 
  • Qbrick - Europe’s leading Web TV and Mobile TV supplier
  • BioPhausia är ett specialty pharma bolag med verksamhet framförallt på den nordiska marknaden. BioPhausia erbjuder generiska läkemedel, originalläkemedel samt nischläkemedel.




Är detta verkligen bättre än Röda Korset? Förvisso att detta bara är investerargrupper och aktieägare, samtidigt tycker jag inte om tanken på att banker och Aftonbladet ska ha en hand i behandlingen av tortyrskadade. Behandlingen har fungerat bra hittills, vilket gör mig så fruktansvärt irriterad på att politikerna hela tiden försöker gå med vinst - även med traumaoffer. För vi borde väl alla veta att ifall man lider av PTSD, ångest och tillitsproblem så blir man snabbare bättre genom att alla man har haft förtroende för byts ut och ersätts av ny personal som inte har tillräcklig kunskap om ens problematik... Eller?

torsdag 8 september 2011

Chaplins monolog



 länk till monologen




The Great Dictator
written by Sir Charles Chaplin

I'm sorry but I don't want to be an emperor. That's not my business. I don't want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone if possible; Jew, Gentile, black men, white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each others' happiness, not by each other's misery. We don't want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way. Greed has poisoned men's souls; has barricaded the world with hate; has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge as made us cynical; our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost. The aeroplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these things cries out for the goodness in man; cries out for universal brotherhood; for the unity of us all. Even now my voice is reaching millions throughout the world, millions of despairing men, women, and little children, victims of a system that makes men torture and imprison innocent people. To those who can hear me, I say "Do not despair." The misery that has come upon us is but the passing of greed, the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish.


Soldiers! Don't give yourselves to these brutes who despise you, enslave you; who regiment your lives, tell you what to do, what to think and what to feel! Who drill you, diet you, treat you like cattle and use you as cannon fodder! Don't give yourselves to these unnatural men---machine men with machine minds and machine hearts! You are not machines! You are men! With the love of humanity in your hearts! Don't hate! Only the unloved hate; the unloved and the unnatural. Soldiers! Don't fight for slavery! Fight for liberty! In the seventeenth chapter of St. Luke, it is written that the kingdom of God is within man, not one man nor a group of men, but in all men! In you! You, the people, have the power, the power to create machines, the power to create happiness! You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure. Then in the name of democracy, let us use that power. Let us all unite. Let us fight for a new world, a decent world that will give men a chance to work, that will give youth a future and old age a security. By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie! They do not fulfill that promise. They never will! Dictators free themselves but they enslave the people! Now let us fight to free the world! To do away with national barriers! To do away with greed, with hate and intolerance! Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to the happiness of us all. Soldiers, in the name of democracy, let us unite!






Jag behöver inte tillägga mer. Bra sagt, herr Chaplin.

torsdag 18 augusti 2011

Tonårstankar

När jag var i mina yngre tonår kände jag mig sorgsen, arg och isolerad.
Den naturliga tillflykten, där jag fann människor som förstod mig, blev hårdrocks- och metal-kulturen. Jag blev hårdrockare. Jag klädde mig i svart. Svarta kängor, svarta långa rockar och svart smink. Allt var svart.Allt var Black Sabbath, Krux, Siebenbürgen osv.
Jag fick många vänner under den perioden, som såg ut som mig och lyssnade på liknande musik.
Jag fann under den perioden min vän Ariel, som är och förblir min bror för alltid genom förändringar och nya insikter.
Efter att ha umgåtts med för många svartrockare som hade särskilda klädkoder och särskilda regler för att kunna passa in i en genre, samt att jag inte ville vara lika isolerad längre, gjorde att jag sökte mig vidare.
Då förlorade jag så gott som alla mina vänner, och insåg att en vän var något annat än vad jag förut hade trott.

Nästa steg för mig blev att jag blev punkare. Jag bodde då i Lund, och punkarkulturen i Lund tedde sig annorlunda än hur det var i Malmö. I Malmö hade punkarna särskilda kläder, särskilda märken och köpte kläder från särskilda butiker.
I Lund tog man vad man hade och gjorde vad man kunde med sina slitna paltor.
Det var punk för mig, och är punk för mig än idag.
Efter att ha varit argsint punkare som inte lyssnade på typiska punkband som Exploited och NOFX utan lyssnade på Against Me!, Ebba Grön, The Clash och liknande kände jag plötsligt en dag att jag inte fann något syfte med att sätta in mig i en särskild kategori.

Jag flyttade till Malmö och fick min första egna lägenhet. Då började jag lyssna på reggae och hiphop och blev mer politiskt engagerad. Det var skönt med hängbyxor men inget tvång. Plötsligt betydde inte kläder och genrer så mycket, och på den vägen är det för mig än idag. Jag vill inte tillhöra en särskild genre längre. Jag anser att musik är för värdefull för att man ska utesluta vissa artister och grupper för att de inte passar in med ens "stil".

Det som förvånar mig är hur pass många det fortfarande är som fortfarande anser sig behöva tillhöra en kategori, ett fack. Att finna ett samband med en särskild grupp individer i stället för att skapa sig en egen vänskapskrets med allt vad det innefattar. Att inte kunna ha på sig ett särskilt plagg kläder för att det inte representerar vad man står för gällande musik känner jag gör en just isolerad, och man missar väldigt mycket när man går på den vägen.

Ibland ser jag en ensam punkare eller en dyster hårdrockare på bussen, och då brukar jag alltid sätta mig bredvid den för att snacka om musik. Jag lyssnar trots allt fortfarande ibland på "gamla godingar" som Iron Maiden och Black Sabbath.



Jag hoppas att vi snart kan sluta kategorisera varandra. 

Det finns musik och klädesplagg så det räcker och blir över åt oss alla.

torsdag 30 juni 2011

Svenskt "Näringsliv"

http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ungdomsarbetsloshet/konsten-att-strula-till-ett-liv_136378.html

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1505640/Tack-Svenskt-Naringsliv.html


Svenskt Näringsliv vill sänka studiemedlet för studenter som studerar kurser som inte anses vara viktiga för organisationen eller för Sveriges framtid.

"Det finns exempel på att lärosäten anordnar kurser i svampkunskap, kreativ matlagning och tecknade serier. Det är inte effektivt vare sig för den enskilde studenten eller för samhället i stort, anser Svenskt Näringsliv."


Då ska vi se. Flumkurser.

Serietecknare såsom Martin Kellerman (rocky-serien), Charlie Christensen (Arne Anka), Ulf Lundkvist (Assar), Cecilia Torudd (ensamma mamman), Tony och Maria Cronstam (Elvis), Rune Andréasson (Bamse) med flera tror jag har gynnat Sveriges ekonomi. Det kanske bara är jag.

Jamie Oliver åkte runt i England och senare i USA för att lära vuxna att laga mer hälsosam mat som dessutom var kreativ, för att förebygga den ökade fetman i västvärlden alla har fått höra om. "Halv åtta hos mig" ses av mellan en och en och en halv miljon tittare varje vecka i Sverige. Tidningarna tjänar multum på att publicera recept på maträtter och desserter influerade av andra länder, samtidigt som kreativa kockar såsom Leila Lindholm, Anders "Ankan" Lindén och Tina Nordström inte verkar missgynna det svenska samhället.


Svampkunskap kan vara bra att kunna för de som plockar svamp men inte vill dö av svampförgiftning. Bara en inflik.


Har Svenskt Näringsliv fler planer som kan gynna ekonomin? Vi kanske ska sluta motionera eftersom det inte gynnar den svenska ekonomin.

lördag 25 juni 2011

Tavlor från 2011


Jag visar porträtt jag har publicerat på min Facebook, men för de som inte alltid kollar sin profil tänkte jag visa några alster här på bloggen.


Om artistens namn inte står med på bilden så har det inte framgått vem som gjort originalet tyvärr.

Porträtt i akryl. Inget namn angivet på originalmålningen i olja.


 
Gary Oldman-porträtt i blyerts.


Min tolkning av Andrew Atroshenkos "the fan dancer" i akryl.


 Min tolkning av en flamenco-dansös (oljemålning, okänd konstnär) i akryl


Min omgjorda tolkning av en bild på Andres Velencoso.


 Porträtt i blyerts av Josh Hartnett.


Porträtt i blyerts av Lily Donaldson.



Jag har gjort fler bilder förvisso, men dessa får duga tills vidare.
Ta hand om er.

måndag 2 maj 2011

Du har inte en chans. Ta den!



http://www.tv3play.se/play/244594/?autostart=true


Tittade på "det blir bättre" med Jonas Gardell där han pratar om sin barndom och sina hemska minnen. Jag beundrar honom för att han vågar prata om sin våldtäkt. Våldtäkt på män får man sällan höra om, ändå vet jag att det förekommer. Det vet vi nog alla egentligen. Programmet berörde mig djupt, och jag hoppas att du som läsare tar dig tid att titta. Jonas Gardell avslutade med en dikt som jag tänkte dela med mig av.



det finns dom som gjort dig illa
det finns dom som inget vet
det finns dom som gjort en grej
av att skrika ut din hemlighet

det finns dom som stal din stolthet
det finns dom som tog ditt mod
och dom som ingenting förstod

dig som ingen känner
dig som ingen ser
du som saknar vänner
och knappt kan andas mer

Hör på mig, min kära
hur ska jag få dig att förstå?
du måste resa dig
och gå

vägen tom och öde
gryningsljuset klart
du står vid busshållplatsen
och bussen kommer snart

nu lämnar du allt gammalt
här tar din barndom slut
nu tar du steget ut

och när du har rest dig
vänd dig inte om
det finns ingen väg tillbaka
vart ifrån du kom

och allt dom ville ge dig
ha du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört

men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här
nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är

och alla deras lögner
betyder ingenting
tro mig när jag säger
skammen var aldrig din

och du är inte ensam
det finns dom som följer dig
dom vet hur det är
för de har själva varit där
och du är inte ensam
det är tid att fatta mod
och jag vill att du ska veta
vi har det som du
som du

fredag 29 april 2011

Verse


Två väldigt beskrivande texter och dessutom en mycket bra grupp.

Verse - Scream

Tired and beaten.
Voice withering away to nothing.
I'm walking in the footsteps made by those
who have been defeated.
I've watched men and women made of steel get burned up
as easily as dry leaves and left depleted.
All of my heroes have been ruined or written out of history.
I could be destined to fade away like so many before me
But as long as my heart keeps beating.
I still can't stop screaming.
Silence.
Is Violence.
I'm Bending.
I'm Breaking.
I'm Broken.
I'm still Alive.


Verse - Hard to Breathe

I've spent my life questioning everything
Sometimes what is placed right in front of us
I find so hard to believe
It can crush us so hard
that it becomes difficult to breathe

"Give it some time" is just not enough
I've gotta dig deeper than that
to find some comfort

We sit and pretend
that we're content
but I feel we've covered up
our rage that keeps us driven
Searching for something more

Living in a cold world
but it doesn't have to be that way
We're keeping ourselves down
We don't bite the oppressive hand
that's feeding us all lies
and Yes denial feels so good
but we are marching ourselves
to an untimely grave
simply by our actions

We have become
our own worst enemies
and I feel we've covered up our rage
that keeps us driven
Searching for something more

The hand that feeds
is the hand that's keeping you down



onsdag 27 april 2011

Mitt idealsamhälle

I mitt idealsamhälle så skapar individen samhället, inte tvärtom.

Där bör var individ lyftas upp och ständigt bli påmind om att denne är vacker och kapabel till underverk. Man bekräftar människors särskilda egenskaper, i stället för bedrifter som kan gynna samhället ekonomiskt.

I mitt idealsamhälle läggs tyngden på förebyggande vård, förebyggande hälsa och förebyggandet av brott. Man hjälps åt och lär känna andra kulturer genom personliga möten i stället för att läsa några kapitel i en religionsbok i högstadiet.

Fångar ska rehabiliteras, inte endast avtjäna sitt straff.

Man undervisar i alkoholkonsumtion och rätten att säga nej vid samlag samt egenvård på högstadiet. Man undervisas i första hjälpen och så kallad civilkurage.

Man har husdjur på äldreboende så att våra äldre får en vän att klappa och slipper känna isolation från kärlek.


Pengar bör inte styra ett samhälle, inte heller statistik. Människor bör inte leva under fruktan och med fördomar, utan i stället försöka berika livet genom möten med andra och genom att visa förståelse för varandra.

Jag kan fortsätta i all evighet med mitt idealsamhälle, för verkligheten är att vi - enligt mig - lever i en dystopi idag. Kärlek är inget vi uppmuntras till att prioritera och status verkar vara viktigare än hälsa.

Ätstörningar, missbruk, våldshandlingar osv visar på en sorg och en frustration jag tror att vi hade kunnat förebygga med relativt enkla medel och genom att visa mer medkänsla och förståelse för varandra. Det ska inte vara en svaghet att be om hjälp och stöd, det ska vara en styrka. Narcissism ska inte uppviglas, det ska förebyggas.

fredag 22 april 2011

Jag låter inget hat slå rot

Favoritinlägg i repris (från Facebook)

Till rasisterna

En tavla blir inte vacker om du målar den med en färg, så varför är vi vackra svarta människor eller vita.
Jag är beige o brun o blå o grön o svart o vit o röd om man kollar ordentligt. 
Det känns så fruktansvärt idiotiskt att döma ut personer utifrån faktorer vi inte kan styra över.
Jag har inte haft chansen att välja vilket kön, vilken hudfärg eller läggning jag föddes som, inte heller vilken religion jag föddes in i.
Vad jag har valt är mina åsikter om mig själv och om andra.
Sitta med skor som är tillverkade i Indien och kläder tillverkade i Kina
med parfym från Frankrike och hårfärg från Tyskland.
Koka ris från Thailand, tillsätta vitlök från centralasien, paprikor från Spanien och gurkor ursprungligen från Indien vid sidan om.
Sitta i en vackert inredd lägenhet med afrikanska masker och persiska mattor, danska fåtöljer och marockanska lampor
och klaga på mångkulturen.
Med kaffe ursprungligen från Afrika, socker ursprungligen från Kina/Indien och kakao ursprungligen från Venezuela har det skapats många fikapauser där man kan diskutera invandrartätheten i förorterna. Jag gratulerar er för er dubbelmoral.
Om inte för ursprungsländerna gällande mat, kläder och inredning
så för att anamma en tysk ideologi för att lyckas bevara Sverige svenskt.
"The only thing that should be sorted by colour is laundry"

tisdag 19 april 2011

Tankeverksamhet

Jag har suttit och tänkt, som vanligt. Dock har jag tänkt på hur olika vi tänker. Hur pass mycket vi tänker och hur ofta vi tänker.

En sak som jag blev tagen av är att mina tankar inte är censurerade. Jag ljuger inte i mitt huvud, jag tänker som jag upplever saker och ting. Det försiggår inga medvetna lögner. Tack och lov har de flesta av oss ett filter som gör att vi inte säger precis vad vi tycker om allt och alla konstant.
Samtidigt är det lite sorgligt att man ska behöva försköna sin subjektiva sanning för att passa in i det sociala umgänget.
Jag stod i kön på Malmborgs och kände mig tacksam över att jag kunde hålla tyst om vad jag tänkte om folk omkring mig, samtidigt insåg jag att det hade varit fysiskt omöjligt för mig att säga allt jag tänkte. För det första tänker jag ofta två tankar simultant med varandra, den ena som någon sorts ordobservation av situationen och den andra som summering av mina känslor och intryck av situationen. Alternativt tänker jag som om jag hade varit mitt livs berättare samtidigt som jag har en låt på hjärnan. Idag var det Verse - Suffering to live, scared to love. (en bra låt så det gjorde inget att ha den på hjärnan).

När jag cyklat hem frågade jag Magnús hur han tänker, vilket måste vara en svår fråga att svara på ifall man själv inte filosoferat kring det. Så lätt är det inte att förklara HUR man tänker.
Jag tänker exempelvis med bilder, känslointryck och med en inre röst.

Det slog mig hur olika människor tänker, och att jag verkar tänka mycket mer än de flesta andra omkring mig.

Det är fascinerande det där med tankar. Det mest fascinerande är att de är ofiltrerade. Jag tänker precis som jag tycker och känner. Det finns inget filter. Jag ljuger inte i mitt huvud.
Det hade varit skönt att, som Magnús, ha några tysta stunder emellanåt där man inte har några tankar. Samtidigt låter det lite tråkigt att inte tänka på något. Vad gör man då av sin tid? Det här svarar på varför jag inte gillar meditation :P Jag kan inte koppla bort mina tankar på det viset, trots ofantliga försök i min barndom för att hantera min ångest. Jag låg varje kväll med ett meditationsband och blev instruerad att jag skulle gå in i en skog och hitta ett hus och sätta mig i det och känna mig trygg. Blir det verkligen att släppa sina tankar eller skapa sig en fantasi? Är inte en fantasi en tanke? Är det skillnad mellan tankar och uppfattningar. Jag registrerar färger och människor med få ord i mitt huvud.
Man, vuxen, frisk, glad.
Barn, flicka, ca 4 år, röd jacka, snorig, skrattar.

Förutom när jag målar. Då har jag inte många tankar i skallen, bara en bild jag måste få ner på papper/duk. Bilden finns i huvudet tills den är nere på papper, och jag kan inte fokusera på något annat än att måla. Det är befriande. Kreativitet för mig är tankehämmande. Kanske fler munkar borde måla porträtt?

fredag 15 april 2011

Roligt låttest

Jag fuskade inte!
Tog mig dessutom tiden att länka alla låtarna jag kunde hitta på youtube så ni kan lyssna på de ni är intresserade av. Jag märker att jag har väldigt skum musiksmak, men det gör inget :)

rules
1. put your music player on shuffle.
2. press forward for each question.
3. use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense. NO CHEATING!

1. how are you feeling today?
lika barn avvika bäst

2. will you get far in life?
no rest in Leavenworth (en låt med Verse, fanns ingen youtubelänk)

3. how do your friends see you?
kupade händer

4. will you get married?
slide

5. what is your life's theme song?
be honest with me

6. what is the story of your life?
håll ut (klockren! tack peps)

7. what was high school like?
because of the shame

8. how can you get ahead in life?
the flower duet

9. what is tomorrow going to be like?
slow down

10. what is the best thing about your friends?
sadie mercedes (passar bra om man läser låttexten med the Lovegods)

11. what is in store for the next weekend?
the power

12. what song best describes you?
one more sad song

13. how is your life going?
dismiss the cynic

14. what song will play at your funeral?
mental istid (haha!)

15. how does the world see you?
super freak

16. will you have a happy life?
I got mine

17. what do your friends really think of you?
work song

18. what song describes the person you're attracted to?
creep

19. what message would you like to tell the next generation?
cupid's chokehold

20. do you have a deep dark secret?
rockbox

21. do people secretly lust after you?
bamboo bones

22. how can you make yourself happy?
hockeyfrilla

23. will you ever have children?
I want your girlfriend to be my girlfriend too

24. what's some good advice for you?
baby what do you want me to do

25. how will you be remembered?
Anna is a stool pigeon (klockren text, påminner om mina)

26. what is your signature dance song?
becoming unwritten

torsdag 14 april 2011

A question for the americans

"Who discovered America?"


Of course, Native Americans crossed over into North America (from Siberia) tens of thousands of years ago - but they're rarely mentioned except on Thanksgiving. 




  • Christopher Columbus (from Spain) in 1492 discovered some of the Caribbean islands such as Hispaniola.

  • There is John Cabot (from Italy) who discovered the east coast of America.


  • Vikings under Leif Ericson (from Norway) were probably in newfoundland around 1000 A D.















Modern Sweden started out of the Kalmar Union formed in 1397. The earliest images of petroglyph's can however be found in the province of Jämtland, dating from 5000 BC.

Scania, where I'm from, became Swedish 1679.
Before that, we belonged to Denmark.

"The area today known as Denmark has been inhabited by humans since the end of the last ice age, about 12,000 years ago. The Danes were first documented in written sources around 500 AD, including in the writings of Jordanes and Procopius. With the Christianization of the Danes c. 960 AD, it is clear that there existed a kingship in Scandinavia which controlled roughly the current Danish territory. Queen Margrethe II can trace her lineage back to the Viking kings Gorm the Old and Harald Bluetooth from this time, making the Danish Royal Family the oldest in Europe."



I got so curious to why many Americans consider themselves to be better than many Europeans when their ancestors were from Europe?
Is there somebody who can explain to as why that is?
Is it because of the world wars? Cause I don't get it.

söndag 10 april 2011

Det där med slöjor

Idag befann jag mig i en diskussion om huruvida Niqab borde vara förbjudna eller inte.
Det är en intressant debatt att sätta sig in i och som vanligt vill jag visa på några exempel.

Först och främst vill jag poängtera att jag varken försvarar eller fördömer användandet av Niqab, alternativt Burka - utan vad jag vill diskutera är när samhället bestämmer vad personer inte får gå klädda i.


Här finns lite alternativ på diverse klädstilar:




och slutligen lite modestilar:





Vad jag vill säga är att det finns så många klädstilar där man täcker delar av ansiktet, inte bara inom Islam. Jag kan fortsätta i absurdum med kirurger, austronauter, protesterare, svartrockare, helkroppstatuerade, shaft med hoodie osv osv men jag tycker att jag har bevisat min poäng. Ska man förbjuda en sak bör man överväga att förbjuda resten, annars blir det inte längre en fråga om huruvida man ska se en persons ansikte eller inte utan om religion.

Jag kan tillägga att jag föredrar en Chador framför popikoner som Christina Aguilera:





Hade jag fått välja hade jag personligen alltid burit en Hanfu :)

lördag 2 april 2011

Är det verkligen svaren som räknas?

Om jag hade kunnat få dela med mig av en visdom som jag tror hade kunnat förändra livet för många så är det vad som har kallats för "imago".
Imago för mig är förmågan att försöka sätta sig in i sin samtalspartners perspektiv.
Att i stället för att utgå från att man förstår allt - lyssna och återberätta vad den andra personen har sagt.

Exempel:

- När du tjatar på mig om disken så känner jag mig otillräcklig.
- När jag tjatar på dig så känner du dig otillräcklig.


Efter egna erfarenheter brukar den diskussionen vanligtvis se ut:

- När du tjatar på mig om disken så känner jag mig otillräcklig.
- Ja men du diskar ju aldrig! / - Diska lite så slipper du höra mig klaga, latmask. / - Jag tjatar inte!

Genom att behöva återberätta vad den andra säger behöver man lyssna, vilket man inte alltid gör i spända situationer. I stället kan man fastna på ett enstaka ord, som nu : tjata. Tjata är ett laddat ord vilket gör att man oftast hamnar i en försvarsställning, och det är inte särskilt många bråk som reds ut när man är arg. Inte för att ilska är något dåligt, det gäller bara att vara konstruktiv.

Det här är absolut ingen predikan, utan det är något jag har märkt har hjälpt mig i min förståelse för andra individer och deras vackra perspektiv. Genom att sluta centrera samtalet kring mig själv och lyssna till andras åsikter och känslor har jag lärt mig så mycket mer om livet.

När jag utgår från vad jag känner, tycker och tänker tar jag ansvar för mig själv, och samtidigt frånsäger mig skuld över hur den andre kan uppfatta vad jag har sagt. Det hjälper också mig att välja mina ord bättre och slippa ångra något i efterhand.
För vem vill säga att man känner att den andra är en skitstövel i stället för att bara anklaga?
Det är mycket enklare och mindre personligt att basunera ut ett "faktum" om någon än att säga att man anser att den andra personen beter sig som en skitstövel.

Det ligger en jäkla tyngd i hur man uttrycker sig dessutom.

- Jag känner att du inte lyssnar på mig just nu.
alternativt
- MEN HALLÅ?! HÖR DU ELLER?!


Så för att summera. Visa den andre respekt genom att visa att du har hört vad hon eller han har sagt och ta ansvar för vad du säger. Det är mina små råd för kvällen :)

onsdag 23 mars 2011

Ett lyckligt slut

Barnen har fått permanent uppehållstillstånd!


Å vad jag är lycklig just nu!
All kärlek jag har känt och all hjälp som jag har fått dessa fem dagarna har varit överväldigande.
Jag är så tacksam.

Beslutet om barnens utvisning ändrades enligt Migrationsverket på grund av att Östra Göinge kommun inte hade tagit sitt ansvar gentemot barnen. De hade inte skolat barnen i hemspråksundervisning och kunnat bistå med bättre boendevillkor.

Barnläkarna Lars H Gustafsson och Marie Köhler har gjort ett underbart jobb i att upplysa allmänheten och givetvis Migrationsverket i problematiken med att utvisa barnen och vilken skada de hade kunnat få om så blev fallet. Jag har en enorm respekt för dessa underbara människor och är så tacksam över att de höjde sina röster.


Tack till alla er som skrivit under protestlistan och tack till alla som hjälp mig sprida informationen. Jag förstår att det inte var på grund av min lista som barnen fick permanent uppehållstillstånd, jag vill ändå tacka alla för ert engagemang.

Välkomna hem, älskade barn!

fredag 18 mars 2011

Namninsamlingen

På grund av att jag inte kan dela med mig av ljud får ni lyssna via en video-länk apropå dagens intervju i P4 Malmöhus.

Namninsamlingen finner ni här





Tack till Kalle Oldby som påpekade mitt namn flera gånger så att fler lyssnare kan hitta namninsamlingen.

torsdag 17 mars 2011

Jag ber om din hjälp



PROTESTLISTA finns här

I nästa vecka tänker Migrationsverket statuera ett exempel genom att utvisa två ensamma barn, 5 och 9 år gamla, till Makedonien. Pappan är död och mamman har pga psykiska problem och trauman lämnat över barnen till ett barnhem i Lund sommaren 2008.

Anledningen till avvisningen är att barnen anses vara "ankarbarn". Att släktingar kanske vill använda barnen som anledning att kunna söka medborgarskap i Sverige.

Två barnhälsovårdsöverläkare har överklagat domen eftersom barnen med största säkerhet kommer ta skada av utvisningen. Båda barnen pratar svenska och kommer inte kunna göra sig förstådda i Makedonien när de är rädda och saknar den trygghet de lyckats få i Sverige.

Detta strider mot barnkonventionslagen enligt artikel 3, 6, 22 och 27

Under deras vistelse i Sverige har artikel 20, 21 och 25 redan brutits mot.


Nu har jag mailat FN-förbundet i Sverige, BRIS, aktion mot deportation, Ingen Människa är Illegal, Amnesty, Barnombudsmannen och Asylgruppen i Lund. Vi får hoppas att den svenska staten tar sig i kragen och i stället för att statuera exempel om så kallade "ankarbarn" slutar bryta mot internationella lagar, men det ser inte ljust ut. Mitt hjärta brister.



http://www.sydsvenskan.se/lund/article1414614/Barn-riskerar-utvisas-ensamma.html

http://svtplay.se/v/2364418/sydnytt/kritiserar_avvisning_av_barn?cb%2Ca1366518%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1366516%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2364413%2Fsb%2Ck103352%2C1%2Cf%2C-1

lördag 12 mars 2011

Intervju

Här tänkte jag dela med mig av en av mina absoluta favoritintervjuer någonsin.


Noam Chomsky On the Middle East
and the US War on Terrorism
Dissident Voice

July 28, 2002



Videos på youtube finns här (den andra delen finns här)



Om Ni vill läsa intervjun som artikel:

http://dissidentvoice.org/Articles/Chomsky_DV-HotType.htm



Utdrag ur intervjun mellan Noam Chomsky och Evan Solomon



ES: It's no great secret that we function by self-interest. Self-interest is part of foreign policy. We're here to protect our policy, protect the interests of our policy, in this case of the Americans.
Chomsky: Was the self-interest of the American people served by slaughters in southeastern Turkey, or by destroying Vietnam, or by turning El Salvador and Guatemala into cemeteries?
Was the self-interest of the American people served by that? No. The self-interest served by that is foreign policy elites and the power-centers they represent, which are not protecting the American people, they're protecting their own power, profit, dominance and hegemony, like others around the world.
And they count on intellectuals of the Robert Kaplan type to applaud any atrocity they carry out.
ES: How do you respond to the following attitude: We don't want to live with them, we don't want to negotiate with them, we must destroy them, make war against the Taliban, justify the war against the Al Aqsa brigades, we see the faces of our enemies and we should do anything to root them out. How do you respond to that?
Chomsky: I respond to that by saying that there are many evil forces in the world. If we want to stop atrocities, I think it's a great idea to reduce the level of atrocities and violence around the world. The easiest way to do it, simple, is to stop participating in it. If we stop participating in it, we will already reduce the levels of atrocities and violence enormously.
And if we can ever reach the moral level, minimum moral level, of terminating our own massive participation in atrocities, then we can move to another question of what we do about the atrocities of others. And I think it's right to deal with them. So, for example, in the case of I don't want to go off in hysterical rhetoric about we've seen the enemy and this and that, that's childish games that you see in fairy tales.
If we're talking about the real world again, we're back to what Michael Howard was talking about. Yes, there is an enemy. There are people who carry out crimes against humanity. And there are ways to deal with crimes. Not by bombing another country and putting millions of people at the risk of starvation, that's not the way to deal with crimes.
When the U.S. was condemned for international terrorism in Nicaragua, then dismissed the condemnation of the court, and then escalated the crimes and vetoed a security counsel resolution calling on the US to observe international law, the right reaction for Nicaragua was not to say, "we have seen the enemy and have to destroy them, so therefore, let's set off bombs in Washington." The right response was not to reproduce this ridiculous, childish rhetoric. And nobody believes that it was. But if it's wrong for them, it's wrong for us. Again, by elementary moral standards. So, we should ask what's right for them, and what should be right for us. And I think, they couldn't do what was right for them because we blocked it, we're too powerful. But we could do what was right for them and we never even considered it. We're too powerful. Because we don't rise to that minimal moral level. And unless we do, we have no right to talk about good policy, bad policy, right or wrong.
ES: We don't have the right to even talk about it?
Chomsky: Of course not. If you can't rise to the most elementary moral level, you shouldn't even talk about it.
ES: So there's no real policy -
Chomsky: Yes, there is. See, I admire right-wing fanatics who come out straight and say, "Look, I have the power, and nobody's going to stop me, I'll do what I want." That's admirable. They're honest. OK. And in fact, we have two choices, really. We really have two simple choices. Either we can say, look I'm going to be willing to enter the moral agreement. I'm going to be willing to rise to the most minimal moral level, that of the gospels, in fact. I'm going to be willing to do that and in that case, I'm going to apply to myself the same standards I apply to others. That's one choice. The other choice is simple. I'm a Nazi. I've got the force. I've got the power. I'll do whatever I want. If you get in my way, I'll smash you.


fredag 11 mars 2011

De där små djuren

Jag önskar att jag inte var så blödig ibland.

Det finns en massa sevärda dokumentärer som visar vad människan gör mot våra älskade djur.
Filmer som the Cove, The Witness, Save the Primates, Earthlings osv är säkert mycket sevärda men jag tar ställning mot djurförsök och djurplågeri för att jag inte står ut med tanken. Därför klarar jag inte att se hur djur blir illa behandlade, inte ens i undervisningssyfte. Jag kan läsa igenom rapporter men filmer.. nej det går bara inte. Jag hade gärna varit mer aktiv i vissa organisationer om de inte pumpade mig fulla med hemska bilder konstant.
För oss med svaga hjärtan tänkte jag i stället publicera lite statistik över vad Sverige gjorde med djuren 2009.

Låt mig (för er som missar det) påpeka att tidelag inte är olagligt i Sverige. Det är så jävla äckligt. Vi sitter och rynkar på pannorna åt Danmark som har djurbordeller. Här i Sverige är vi smarta nog att ha sex med våra hundar och hästar diskret åtminstone. Grattis.




Kycklingar

I Sverige dödades 75 015 140 kycklingar år 2009. Av dem kasserades 1 510 710 direkt efter slakt. (Jordbruksverkets statistikdatabas)

Läs mer statistik här


Grisar
"År 2009 slaktades 2 969 690 grisar i Sverige.(1) Alla hangrisar kastreras någon dag efter födseln. Ingreppet görs på 4000 grisar varje dag och helt utan bedövning, vilket förstås är mycket smärtsamt.(2)
Hela livet inomhusGrisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta.(6) Bland grisarna i livsmedelsindustrin får de allra flesta aldrig komma ut. "KRAV-grisarna", vilka utgör minde än en procent av alla grisar, får vara utomhus.(11)
Transporter och slakt
Vid ungefär sex månaders ålder transporteras grisarna till slakt. Årligen skadas omkring 14 000 grisar i samband med transporter i Sverige.(12) På slakterierna är gasning med koldioxid den vanligaste bedövningsmetoden för grisar.(13) Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid för att de ska förlora medvetandet. Grisar upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxid, vilket gör att de kämpar för att ta sig ur hissarna under de 10-20 sekunder det tar innan de förlorar medvetandet.(14) Efter bedövningen dödas grisarna genom att halsen skärs upp och de förblöder, hängandes upp och ner." - länk



Fiskar

"
På Oxforduniversitetet i England har forskare bevisat att fiskar kan minnas mycket länge. Laboratoriets försöksfiskar visade sig till och med komma ihåg saker betydligt bättre än marsvin.
— Det förvånar mig inte alls, säger Sverre Sjölander, professor i zoologi och etologi vid Linköpings universitet. Det har vi inom vårt område vetat länge. Fiskar är ryggradsdjur och de har i princip samma sorts hjärna som vi människor, fast mindre. Det finns ingen som helst anledning att tro att de inte skulle känna rädsla, ilska, smärta och panik.
Fiskar har förstås mindre hjärna än vi människor, och den är primitivare.
— Men det är just i den primitiva delen som känslolivet sitter. De upplever obehagliga situationer precis på samma sätt som en hund eller en människa. " - länk








Om du, som jag, tar vid dig av statistiken så finns det olika sätt att agera:

http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/forbjud-palsfarmning <- skriv till stadsministern med hjälp av Djurens Rätt och säg ifrån att vi behöver ta ställning emot pälsindustrin. För listor över snälla läkemedelsbolag : http://www.gocrueltyfree.org/b_shopcrueltyfree.php


Jag själv kollade vilka bolag som inte säljer djurtestade produkter, och listan var tyvärr inte särskilt lång. Märken som Yves Rocher, the Body Shop och Lush är att rekommendera då de inte testar sina produkter på djur.
www.buav.org har bra listor över godkända företag, precis som Djurens Rätt. PETA är en känd organisation, men de har för låg standard på vad som räknas som godkänt för min del. Medan Djurens Rätt och the Body Shop garanterar att inga ingredienser ska vara djurtestade, går PETA med på att så länge den färdiga produkten inte är djurtestad är den godkänd. Mja.


http://peacesoap.kissmyface.com/site/peacesoap/candles/

En vacker tvål (här länkat till doftljusalternativet) som går till välgörenhetsändamål. Dessutom är produkterna från Kiss My Face inte testade på djur.

lördag 26 februari 2011

Infiltratörer och moraletik

En fråga jag funderar kring.
Om man är infiltratör och i "tjänsten" begår brott, varför blir man inte dömd?
Mord, hot, misshandel, missbruk etc. Någonstans provocerar man fram brott även om man själv anser sig göra det av rätt anledning eller för att komma till orsaken av problemet.
Att sälja droger till minderåriga tror jag att vi alla kan enas om är omoraliskt, men att låtsas vara en langare och sälja droger och till och med använda droger för att komma åt langare anses vara heroiskt. Att snorta en linje kokain är med andra ord ett tecken på tapperhet så länge du har fått det godkänt av staten. Att snorta en linje kokain utan statens godkännande är ett erkänt brott. Vart drar man gränsen.
Ju mer jag funderar på koncept kring infiltratörer, kontraspionage, angiveri etc ju mer förvirrad blir jag över vem det egentligen är som leker Gud, och varför vi som medborgare så lätt kan acceptera att se vissa personer som hjältar och andra som fiender. En soldat håller ingen styrka i mina ögon, eftersom mord är mord. Mord är aldrig rättfärdigat i mina ögon. Aldrig.
Gång på gång ser vi occidentalism porträtteras som satans påfund. Grupper utkämpar krig som det enligt västvärlden inte finns någon grund för. En person som har uttalat Jihad i samband med en strid är en terrorist, medan fraserna "go with God" och "fight for your nation" är ett tecken på mod och tapperhet.
Själv tror jag inte på gott och ont. Jag tror inte särskilt mycket om våra nationella hjältar heller faktiskt. Jag tror bara att vi behöver känna att vi behöver välja en sida för att känna trygghet. Jag hade bara uppskattat om vi ibland rannsakade våra egna perspektiv emellanåt, och något säger mig att bara för att man får tillstånd från SÄPO, från staten, från Polisen, etc så innebär det inte att man gör rätt.






Kom att tänka på en låt med Against Me! apropå inlägget

we're all presidents,
we're all congressmen,
we're all cops
in waiting, we are the workers of the world.
there is the elite
and the dispossessed.
it's only about survival.
who has the skill to play the game for what it's worth,
and reach an obscure kind of perfection.
let's try and keep as much emotion out of this as possible.
let's try not to remember any names.
we'll do it for a country,
for a people,
for a moral vision.
united we'll make them remember
our history.
or how we'd like to be told.
how we like to be told.
we rock, because it's us against them
we found our own reasons to sing,
and it's so much less confusing
when lines are drawn like that.
when people are either consumers or revolutionaries,
enemies or friends.
hanging onto the fringes of the cogs in the system.
it's just about knowing where everyone stands.
all of the sudden people start talking about guns,
talking like they're going to war.
cause they found something to die for.
start taking back what they stole,
sure beats every other option.
but does it make a difference how we get it?
well do you really fucking get it?

tisdag 22 februari 2011

Inspiration without borders

Jag brukar vara inne och kika på deras hemsida, och tänkte visa er som söker efter lite inspiration några bilder från sidan som jag älskar.

Är ni intresserade finner ni deras hemsida här












Jag älskar Banksy. Fast sen igen, vem gör inte det?






Vi behöver alla lite inspiration emellanåt.






Tänkte avrunda inlägget med en låt som jag blir rörd av, bara för att den är så jäkla bra.


fredag 28 januari 2011

Värdefullt

Idag känner jag en behaglig känsla när jag dagdrömmer om att gifta mig med en fotograf. Jag blundar och ser hur en kvinna, inte helt olik mig, sitter och lutar hakan mot sin handflata medan hon tittar ut genom ett fönster. Hon täcks av solljus och ser tankspridd men fridfull ut. Jag ser framför mig en vägg med vackra bilder. Jag hör klicket från systemkamerans avtryckare. Jag hade så gärna velat känna att jag var värd att bli fotograferad i en känsla i stället för ett datum.


Mélanie Laurent. Fotograferad av Marcel Hartman

Oftast när jag dagdrömmer fantiserar jag om mitt drömhem. Jag brukar sitta vaken långt in på nätterna och skissa på planritningar. När jag vaknar på morgonen kisar jag ut över spridda inredningstidningar och möbel-kataloger. I mitt drömhem har jag plats för en massa husdjur. Jag har en bekväm soffa, ett stort kök med stora fönster, ett trädgårdsland med en särskild kryddträdgård och ett särskilt hörn avsett endast för mitt konstnärsskap.



Visst är det skönt att drömma. Ännu skönare är det när man drömmer om något som går att förverkliga. En dag i framtiden kommer jag ha en kryddträdgård, och en myssoffa.

tisdag 25 januari 2011

Insikter

Idag har jag haft en djup diskussion med min älskade vän Ariel. Vi diskuterade den manliga könsrollen och varför det ibland blir som det blir med vad som anses vara manligt
samt några oskrivna regler kring vad man som man begränsar sig till i livet.
Vi pratade alltså om negativa stereotypbilder.

Innan idag satt jag och lyssnade på två fascinerande ljudfiler från "SR's sommarpratare" med först Rickard Wolff och senare Mikael Persbrandt. Rickard Wolff som är öppet homosexuell men samtidigt besitter en jäkla pondus, särskilt på grund av sin röst (han är till exempel för mig starkt förknippad med rösten till lejonet Scar i Lejonkungen).
Senare lyssnade jag på Mikael Persbrandt som verkar endast associeras med Gunvald i Beck nuförtiden av män i min generation.

Båda har ett förträffligt ordspråk, pratar åsikter och känslor, läser dikter osv.
Båda anses vara karlakarlar. Det är helt beundransvärt egentligen när jag tänker efter.
Varför drar man upp stora starka män som Per Morberg och Mikael Persbrandt som macho-karlar utan att påpeka hela deras skala av manlighet? Varför blir så många bilder av män och framför allt manliga förebilder förvrängda? Varför uppmuntras dessa förvrängda bilderna dessutom och till stor del uppfattas som norm? Män som dunkar varandra i ryggen om de kramas. Män som inte kan titta på musikaler. Män som inte pratar känslor för det är kvinnligt.


Ett av mina favoritklipp är när TV4 visade en intervju med Per Morberg och Tommy Körberg och hur de definierade manlig vänskap. Jag har kortat ner klippet, hela klippet finns här.




Underbara män. Riktiga karlar anser jag!



Mikael Persbrandt läste en underbar dikt av Gunnar Ekelöf som jag tänkte recitera:


Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.