Mitt idealsamhälle

I mitt idealsamhälle så skapar individen samhället, inte tvärtom.

Där bör var individ lyftas upp och ständigt bli påmind om att denne är vacker och kapabel till underverk. Man bekräftar människors särskilda egenskaper, i stället för bedrifter som kan gynna samhället ekonomiskt.

I mitt idealsamhälle läggs tyngden på förebyggande vård, förebyggande hälsa och förebyggandet av brott. Man hjälps åt och lär känna andra kulturer genom personliga möten i stället för att läsa några kapitel i en religionsbok i högstadiet.

Fångar ska rehabiliteras, inte endast avtjäna sitt straff.

Man undervisar i alkoholkonsumtion och rätten att säga nej vid samlag samt egenvård på högstadiet. Man undervisas i första hjälpen och så kallad civilkurage.

Man har husdjur på äldreboende så att våra äldre får en vän att klappa och slipper känna isolation från kärlek.


Pengar bör inte styra ett samhälle, inte heller statistik. Människor bör inte leva under fruktan och med fördomar, utan i stället försöka berika livet genom möten med andra och genom att visa förståelse för varandra.

Jag kan fortsätta i all evighet med mitt idealsamhälle, för verkligheten är att vi - enligt mig - lever i en dystopi idag. Kärlek är inget vi uppmuntras till att prioritera och status verkar vara viktigare än hälsa.

Ätstörningar, missbruk, våldshandlingar osv visar på en sorg och en frustration jag tror att vi hade kunnat förebygga med relativt enkla medel och genom att visa mer medkänsla och förståelse för varandra. Det ska inte vara en svaghet att be om hjälp och stöd, det ska vara en styrka. Narcissism ska inte uppviglas, det ska förebyggas.