Ibland känns det som att jag har ett litet utrymme inuti mig själv som lever ett eget liv. När jag lyssnar på viss musik, målar eller ser på vissa filmer så försvinner jag in i något sorts omedvetande. Jag slutar tänka och bara finns. Det är där jag trivs som mest. När jag får rita och sluta tänka, låta handen göra vad den är menad till att göra.
Eller när jag lyssnar på musik (som nu med Björks album "selma songs") och bara andas. Det blir så meditativt på något sätt. Som en paus från all stress och rädsla. Inga krav, inga planer, inga misstankar, ingen sorg, ingen saknad.
Bara ljud och intryck och en inre bild jag inte behöver tolka. Det kanske är konstnärssjälen i mig som tar över, eller så är det bara någon slags törstan efter lugn. Oavsett är det skönt med lite pauser i vardagen. Jag kan försvinna i flera timmar, men å vilka underbara timmar det är.
Eller när jag lyssnar på musik (som nu med Björks album "selma songs") och bara andas. Det blir så meditativt på något sätt. Som en paus från all stress och rädsla. Inga krav, inga planer, inga misstankar, ingen sorg, ingen saknad.
Bara ljud och intryck och en inre bild jag inte behöver tolka. Det kanske är konstnärssjälen i mig som tar över, eller så är det bara någon slags törstan efter lugn. Oavsett är det skönt med lite pauser i vardagen. Jag kan försvinna i flera timmar, men å vilka underbara timmar det är.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar