För er som gillar Ben and Jerry

Letade efter lite mumsrecept och snubblade över ett recept på Cookie dough som man ska blanda ner i halvsmält vaniljglass. Kom att tänka på er där ute som gillar Ben and Jerry's glass men kanske inte alltid har plånboken för det.
Det är utan ägg och kan göras laktosfri givetvis.

http://www.kopandafoods.com/glass/cookie-dough/

Bill Gates

Läste idag att Bill Gates kommer att donera tio miljarder dollar under en tioårsperiod till forskning och distribution av vacciner till befolkningar i världens fattigaste länder.
Både Bill och hans fru Melina har hjälpt till med att donera pengar till bland annat poliovaccin och jag blir rörd när människor med mycket pengar delar med sig till de som inte har det lika bra ställt.
Så tack Bill, och tack alla andra generösa människor.




En annan glädjande nyhet är att Kit Kat blir Fairtrade-certifierat från och med januari.
"Cirka 6 000 odlare inom kakaokooperativet Kavokiva i Elfenbenskusten kommer direkt att gynnas av konverteringen. Kavokiva bildades 1999 och blev Fairtrade-certifierat 2004, men har fram till idag endast sålt en mindre del av sin produktion som Fairtrade. Nu ökar försäljningen markant - till ekonomiska villkor som innebär att produktionskostnaden som lägst ska täckas - liksom summan av den Fairtrade-premie som odlarna kan investera i utbildning, hälsovård, ökad miljöhänsyn och verksamhetsutveckling."

Dyra drömmar

Jag har visst dyr smak vad det gäller inredning.





Min favoritlampa är pendeln "Mirror Ball" av Tom dixon





Jag älskar schäslongen/soffan Rocky Lounge från Sletvoll





En vacker Oxford/Howard-soffa tackar jag aldrig nej till.




Mina vänner har rätt roligt åt mig som blir förälskad i produkter så fort de är mörkbruna. Riktigt mörkbrun, typ valnötsparkett, gör mig glad. Det är så vackert. Beige,guld,silver,svart, mahogny och mörkbrun passar mig perfekt.
Drömma kan man åtminstone, och drömma är just vad jag gör. Nästa projekt blir en vikskärm, sen ska jag komma på något innovativt till en fototapet. Kanske i tyg?

Polis polis potatismos

Dagens mathandlande:

Jag och Magnús, relativt hungriga och fast beslutna om att handla trots kyla, tog idag bussen till ICA Maxi som så många gånger förut. Trots att vi frös hade vi gett oss tusan på att handla mat, med livet som insats nästintill!
Vi tog en kundvagn och begav oss ut på äventyr där vi upptäckte både den ena makalösa produkten efter den andra. Jag, som nyligen läst fruktansvärt mycket litteratur kring näringslära, viftade febrilt med armarna och predikade om faran med glukos och vad Magnús bör tänka på (även om han förmodligen inte hade bett om min åsikt från början).
Efter en halvtimmes runtfarande i butiken började vi äntligen bli klara och gick till snabbkassan då vi, som så många andr,a har upptäckt finessen med scanningsapparaterna. Jag tror att Magnús känner sig lite som James Bond när han får gå runt och scanna in alla varor. Jag hade ljugit om jag sa att jag inte ser en liten bestämd ljusglimt i hans ögon varje gång den lilla plastmakapären ger ifrån sig ett "pliip". Väl framme vid kassan blev det avscanning. Givetvis. Sura och purkna fick vi packa upp, packa om och packa ner alla våra matvaror. När vi rullade ut kundvagnen, inte alls lika muntra i hågen, tittade vi på varandra med sorgsna blickar när vi såg snön sakta falla utanför och isens rodnande glitter på asfalten.
Vi beslöt oss för att göra som de flesta av oss fattiglappar bara brukar drömma om, och ringde en taxi.
Jag som alltid tycker att det är ett litet aventyr i sig att åka taxi eftersom man oftast får lära sig en massa om taxichauffören, i alla fall jag som ställer tusen frågor. Idag träffade vi dock inte på en muntergök till chaufför utan en trött man som förmodligen tyckte att jag ställde för många frågor och att vi hade för många matkassar. Hoppas han får en bättre kväll i stället. Väl framme vid huset hade vi fyra våningar att gå upp för och 2 papperskassar, två plastkassar (alla knökfulla), ett storpack med maskindiskmedel, och papper i alla dess former att bära. Jag och Magnús tittade på varandra med tårar i ögonen och började smida planer på hur vi skulle få upp allt det där för trapporna.
Det slutade med att jag bar fyra rullar hushållspapper innanför ryggen på min jacka, en kasse i var hand och Magnús hade några pappersrullar under armen, en trasig papperskassa i famnen och en tung papperskasse i handen. Manges byxor fastnade i dörren, papperskassen gick som sagt sönder, mitt byxbälte släppte så jag hade mina byxor nere vid mina knäveck och vi skrattade båda så vi skrek i trappuppgången.

Vem har sagt att handla mat inte är en konstart? Haha :)