Civilkurage

Civlkurage : "Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen."


Jag har diskuterat civilkurage idag.


Ett ypperligt exempel på varför vi behöver mångkultur, då många svenskar idag är lite för blyga/stressade/passiva för att göra något i en krissituation.


Gång på gång har det uppmärksammats fall där någon från en så kallad främmande kultur har vågat agera i en nödsituation för att det inte finns några alternativ enligt dessa individer, och vilka individer sen!
Jag beundrar det modet starkt.


Det har diskuterats huruvida civilkurage ska lagföras eller inte.
Personligen har jag ingen åsikt i ämnet än.
 Dock tycker jag att man hade kommit en bra bit på vägen ifall man hade undervisat elever i civilkurage. Man hade kunnat iscensätta ett scenario (utan att berätta detta för eleverna), diskutera hur de agerade och lära dem hur man ska hantera vissa situationer. Skolan kan ta dit brandmän, poliser, antimobbningsgrupper osv. som undervisar i vad man KAN göra i en situation där civilkurage behövs.


Jag och min vän mange satt vid ett tillfälle på en gräsplan utanför stadsbiblioteket i Malmö med vår gymnasieskola, för fritidsaktiviteter såsom fotboll, när två killar började putta och trakassera en annan kille. Detta skedde inför en publik på cirka tjugo personer, som alla satt handfallna och betraktade bråket med obekväma miner. Jag och mange reste på oss direkt och gick fram. Mange pratade med de två killarna som hade puttat och skrikit medan jag pratade med grabben som hade blivit utsatt. Det var ingen stor skada som hade skett, det som däremot ständigt förvånar mig är åskådares passivitet.
Jag själv har genomgått en utbildning som kamratstödjare och känner en viss trygghet i att veta vad man kan och bör göra i ett mobbningsscenario. Därför tycker jag att man borde lära ut det till alla skolklasser så att fler känner sig mer säkra i sig själva och vågar gripa in.


 Där kan vi dessutom lära oss mer av andra kulturer och länder, där civilkurage ter sig mer naturligt än det gör i vårt lagomland. Givetvis inte alltid och för alla, men i alldeles för många av fallen.


 Det behövs mer civilkurage och det behövs mer mod i landet.
Mod kan vara att våga titta en främling i ögonen, att ge kassörskan en komplimang eller att hjälpa en granne med sina matkassar.


Man kan alltid börja någonstans. Varför inte börja med medkänsla?

Julklappar och födelsedagspresenter

Om två veckor fyller jag 25 år. Det är jul på gång och jag vet att många stressar med att köpa presenter och komma på vad man ska handla till den andre för att visa sin uppskattning.


Som vanligt vill jag hellre ha donationer gjorda i mitt namn än saker inköpta bara för sakens skull. Det må verka lite tråkigt att sätta in pengar i någon annans namn men i mitt fall är det alltid uppskattat. 


Här finns några organisationer jag stödjer som hade behövt lite bidrag för att kunna göra mer skillnad i världen :

Deltastiftelsen - sjukvård för gömda flyktingar i Skåne


Barnkraft- mot sexuella övergrepp på barn

Trasdockan - Mot våld och sexuella övergrepp på barn


Individuell Människohjälp


Asylgruppen Lund 


Maskrosbarn är en förening som stödjer barn som har föräldrar som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa


Ingen Människa Är Illegal


Vi som mist någon mitt i livet


Amnesty


Skånes Stadsmission







Ifall man inte vill donera pengar utan handla något finns det alltid saker man kan handla där man samtidigt bidrar till något bättre, så här lyder några förslag på sidor värda att kika på:

• http://www.lakarmissionen.se/portal/page/portal/lakarmissionen/Webaidshop

• http://www.forskautandjurforsok.se/du-behovs/kop-vara-julkort-och-julgavogram.php

• http://www.godhandling.se/valkommen/

• http://shop.manniskohjalp.se/?epslanguage=SV

• http://shop.agoodtshirt.com/-organisationer/ingen-manniska-ar-illegal/62

• http://fristadsfonden.se/

• http://www.stadsmissionen.se/Stodoss/Webbshop/

Ett lyckligt slut

Barnen har fått permanent uppehållstillstånd!


Å vad jag är lycklig just nu!
All kärlek jag har känt och all hjälp som jag har fått dessa fem dagarna har varit överväldigande.
Jag är så tacksam.

Beslutet om barnens utvisning ändrades enligt Migrationsverket på grund av att Östra Göinge kommun inte hade tagit sitt ansvar gentemot barnen. De hade inte skolat barnen i hemspråksundervisning och kunnat bistå med bättre boendevillkor.

Barnläkarna Lars H Gustafsson och Marie Köhler har gjort ett underbart jobb i att upplysa allmänheten och givetvis Migrationsverket i problematiken med att utvisa barnen och vilken skada de hade kunnat få om så blev fallet. Jag har en enorm respekt för dessa underbara människor och är så tacksam över att de höjde sina röster.


Tack till alla er som skrivit under protestlistan och tack till alla som hjälp mig sprida informationen. Jag förstår att det inte var på grund av min lista som barnen fick permanent uppehållstillstånd, jag vill ändå tacka alla för ert engagemang.

Välkomna hem, älskade barn!

I know my first name is Steven

Har fått smärre vätskebrist av att kolla på en av mina absoluta favoritfilmer. Det är synd att den inte verkar finnas tillgänglig att köpa, annars hade jag starkt rekommenderat er att titta på den pronto.


Filmen är baserad på en verklig händelse om Steven Stayner och hans hemska livsöde.
Steven blev bortförd av Kenneth Parnell 1972, då han var 7, och blev under 7 års tid utsatt för sexuella övergrepp. Parnell berättade för Steven att familjen inte hade råd med honom längre, att Stevens pappa dött i en hjärtinfarkt och att alla hans syskon blivit bortadopterade och levde under falska namn över hela landet.










Den här filmen såg jag för första gången när jag var runt tio år gammal, och även om den aldrig mer visats på svensk tv så kom jag fortfarande ihåg titeln och ägnade många år med att leta efter filmen. Med lite hjälp hittade jag både bok och film för några år sen, och ungefär vart tredje år tar jag mod till mig och tittar på filmen igen. Skådespelarisatserna i den här filmen, särskilt av Corin Nemec som spelade Steven och Arliss Howard som spelade Parnell, är verkligen bra gjorda.

Det som slår hårdast mot mig i filmen, särskilt med tanke på att den är baserad på verkliga händelser, är utanförskapet som Steven ständigt måste ha känt. Att inte höra hemma någonstans, och att under så många år ha burit på skuld och skam över något man blivit utsatt för.

Steven Stayners förövare fick ett alldeles för milt straff för vad han gjort mot Steven, och Stevens familj. Han blev frikänd och åkte in i fängelse igen några år senare när han försökt återupprepa samma misstag.

Anledningen till varför Steven upptäcktes var pga att förövaren Parnell hade kidnappat en ung pojke, Timothy White. Förmodligen för att Steven började bli för gammal. Dock ville inte Steven att Timmy skulle få lida av samma öde, och hjälpte Timmy att fly.
Steven gifte sig och fick två barn. Han dog vid 24 års ålder i en motorcykelolycka.



Jag lider med honom och hans familj. Jag hoppas att han kände att en stor del av honom hann bli läkt innan han gick bort. Vila i frid, kära Steven. Jag tänker ofta på dig.

Polis polis potatismos

Dagens mathandlande:

Jag och Magnús, relativt hungriga och fast beslutna om att handla trots kyla, tog idag bussen till ICA Maxi som så många gånger förut. Trots att vi frös hade vi gett oss tusan på att handla mat, med livet som insats nästintill!
Vi tog en kundvagn och begav oss ut på äventyr där vi upptäckte både den ena makalösa produkten efter den andra. Jag, som nyligen läst fruktansvärt mycket litteratur kring näringslära, viftade febrilt med armarna och predikade om faran med glukos och vad Magnús bör tänka på (även om han förmodligen inte hade bett om min åsikt från början).
Efter en halvtimmes runtfarande i butiken började vi äntligen bli klara och gick till snabbkassan då vi, som så många andr,a har upptäckt finessen med scanningsapparaterna. Jag tror att Magnús känner sig lite som James Bond när han får gå runt och scanna in alla varor. Jag hade ljugit om jag sa att jag inte ser en liten bestämd ljusglimt i hans ögon varje gång den lilla plastmakapären ger ifrån sig ett "pliip". Väl framme vid kassan blev det avscanning. Givetvis. Sura och purkna fick vi packa upp, packa om och packa ner alla våra matvaror. När vi rullade ut kundvagnen, inte alls lika muntra i hågen, tittade vi på varandra med sorgsna blickar när vi såg snön sakta falla utanför och isens rodnande glitter på asfalten.
Vi beslöt oss för att göra som de flesta av oss fattiglappar bara brukar drömma om, och ringde en taxi.
Jag som alltid tycker att det är ett litet aventyr i sig att åka taxi eftersom man oftast får lära sig en massa om taxichauffören, i alla fall jag som ställer tusen frågor. Idag träffade vi dock inte på en muntergök till chaufför utan en trött man som förmodligen tyckte att jag ställde för många frågor och att vi hade för många matkassar. Hoppas han får en bättre kväll i stället. Väl framme vid huset hade vi fyra våningar att gå upp för och 2 papperskassar, två plastkassar (alla knökfulla), ett storpack med maskindiskmedel, och papper i alla dess former att bära. Jag och Magnús tittade på varandra med tårar i ögonen och började smida planer på hur vi skulle få upp allt det där för trapporna.
Det slutade med att jag bar fyra rullar hushållspapper innanför ryggen på min jacka, en kasse i var hand och Magnús hade några pappersrullar under armen, en trasig papperskassa i famnen och en tung papperskasse i handen. Manges byxor fastnade i dörren, papperskassen gick som sagt sönder, mitt byxbälte släppte så jag hade mina byxor nere vid mina knäveck och vi skrattade båda så vi skrek i trappuppgången.

Vem har sagt att handla mat inte är en konstart? Haha :)

Vardagshjälte

Jag har startat en grupp på Facebook som heter "Vardagshjälte" som är vad den heter.
Jag har tröttnat på svensk media och vill få oss att leta efter det positiva i vardagen i stället för att klaga och oroa oss över en massa problem som står på framsidan av Expressen. Om en människa har dött av vaccinationen för svininfluensan pga sin hjärttransplantation medan hundra tusen har mått prima kanske det inte är den där personen vi ska diskutera kring middagsbordet? Om ett barn blir misshandlat kan vi tända ett ljus för barnet och se till att inte slå våra egna eller andras barn utan trösta de som behöver det i stället. Ha ett öppet sinne och visa medkänsla så hittar ni lättare kärleken där ute.

Lycka till! Jag tror på dig.

Källargruppen

Fick ett mail häromdagen jag tänkte skicka vidare till er som läser och era vänner så vi kan hjälpa till och göra lite skillnad. Jag beundrar verkligen det här åtagandet och ska göra vad jag kan för att hjälpa till. Malmös hemlösa är rätt goa om ni frågar mig :) Och ingen ska behöva vara ensam och bo själv ute på gatan. Jag tänker på er.

Värmestuga i advent, du kan ge en hjälpande hand i juletid

Snart kommer vintern och med den kommer kylan. Med en gemensam satsning kan vi underlätta åtminstone litegrann för människor som har hamnat utanför systemets ramar. Frälsningsarmén i Malmö kommer, tillsammans med Källargruppen*, Katolska Kyrkan med flera, att hålla nattöppet under advent. Detta för att se till att det finns någonstans i Malmö där hemlösa och andra nattvandrare kan värma sig, få en bit mat och kanske sova en liten stund.

Satsningen kräver stort engagemang. Vi behöver ett hundratal volontärer för att täcka upp alla nätter i advent med tre skift per natt (21.00-01.00, 01.00-05.00, 05.00-09.00). Förutom arbetskraft så behövs ett lager med kläder, färskt bröd, pålägg, varma drycker (kaffe, te och varm choklad).

Vi är många som vill hjälpa till, men vi vill bli fler. Vi behöver fler frivilliga som kan ta ett par pass på nätterna, vi behöver mer kläder och filtar att dela ut. Vi behöver dessutom livsmedelsföretag samt restauranger som kan donera mat och dryck till dessa nätter.

Varje torsdag i november kl 19.00 hålls infomöte för volontärer till värmestugan hos Frälsningsarmén på Hyregatan 3a på Gamla Väster. Ingen anmälan krävs, bara kom.

Om du redan nu vet att du är intresserad av att hjälpa till, kontakta Källargruppen: helpbasementgroup@gmail.com. S! kriv gärna namn, telefonnr samt hur många pass du kan tänka dig att göra en insats. Eller på vilket annat sätt du ser din chans att hjälpa till.

Sprid gärna dessa rader vidare till andra du tror kan vara intresserade.

Tack för din tid!



Varma hälsningar,

Källargruppen

helpbasementgroup@gmail.com