Civilkurage

Civlkurage : "Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen."


Jag har diskuterat civilkurage idag.


Ett ypperligt exempel på varför vi behöver mångkultur, då många svenskar idag är lite för blyga/stressade/passiva för att göra något i en krissituation.


Gång på gång har det uppmärksammats fall där någon från en så kallad främmande kultur har vågat agera i en nödsituation för att det inte finns några alternativ enligt dessa individer, och vilka individer sen!
Jag beundrar det modet starkt.


Det har diskuterats huruvida civilkurage ska lagföras eller inte.
Personligen har jag ingen åsikt i ämnet än.
 Dock tycker jag att man hade kommit en bra bit på vägen ifall man hade undervisat elever i civilkurage. Man hade kunnat iscensätta ett scenario (utan att berätta detta för eleverna), diskutera hur de agerade och lära dem hur man ska hantera vissa situationer. Skolan kan ta dit brandmän, poliser, antimobbningsgrupper osv. som undervisar i vad man KAN göra i en situation där civilkurage behövs.


Jag och min vän mange satt vid ett tillfälle på en gräsplan utanför stadsbiblioteket i Malmö med vår gymnasieskola, för fritidsaktiviteter såsom fotboll, när två killar började putta och trakassera en annan kille. Detta skedde inför en publik på cirka tjugo personer, som alla satt handfallna och betraktade bråket med obekväma miner. Jag och mange reste på oss direkt och gick fram. Mange pratade med de två killarna som hade puttat och skrikit medan jag pratade med grabben som hade blivit utsatt. Det var ingen stor skada som hade skett, det som däremot ständigt förvånar mig är åskådares passivitet.
Jag själv har genomgått en utbildning som kamratstödjare och känner en viss trygghet i att veta vad man kan och bör göra i ett mobbningsscenario. Därför tycker jag att man borde lära ut det till alla skolklasser så att fler känner sig mer säkra i sig själva och vågar gripa in.


 Där kan vi dessutom lära oss mer av andra kulturer och länder, där civilkurage ter sig mer naturligt än det gör i vårt lagomland. Givetvis inte alltid och för alla, men i alldeles för många av fallen.


 Det behövs mer civilkurage och det behövs mer mod i landet.
Mod kan vara att våga titta en främling i ögonen, att ge kassörskan en komplimang eller att hjälpa en granne med sina matkassar.


Man kan alltid börja någonstans. Varför inte börja med medkänsla?