Tittade på Mysterious Skin idag igen, denna gången med mange.
Det är en viktig berättelse att belysa, och den lär en (åtminstone mig) att se saker ur andras perspektiv.
Vad jag inte var beredd på var att en scen fick mig att komma ihåg ett förträngt minne från mina tonår.
Kvällen avslutas nernäddad framför en komediserie som jag låtsas få mig att tänka på annat.
Under tiden bränner tidens sår under huden och pulsen vet inte riktigt hur den ska slå för att nå fram till själen. Imorgon är en ny dag. En dag längre bort från tiden jag inte vill minnas.
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?
9 år sedan