Ute efter ett särskilt inlägg?

Kritisera ständigt media.

söndag 6 maj 2012

15 minuter

Kung Kodum - 15 minuter  (låtlänk)





Javisst jag fattar att till syvende och sist
vill alla synas, varenda kontorist
men när jag slår på TV'n då blir jag ändå pissed
det är en silikonbimbo, nynarcissist
men det underhåller massan
och ger nya klirr i kassan
spä ut vardagstristessen
med pressen från veckopressen
och sexstressen från Expressen.
de ska vrida och vända på skvaller och bända
på sanningen så någon jävel blir offentligt skändad
de har satt respekten sist på sin agenda
samma låga nivå som skiten TV5 brukar sända
och den drömmen gör så många bländade
hellre ökända än oigenkända
hellre än att vara som var och en och varenda


några nya stjärnor är tända
några väntar på det ska hända, några vill återvända
och några är redan brända


några nya stjärnor är tända
och tuttarna är fyllda och musklerna spända
och några är redan brända


Vi vill gärna se ett bländvitt leende
men orkar inte höra när du öppnar truten
jag har bättre koll på vem som knullar i tv
än vem som fick stadsministern skjuten
nu sitter jag här igen med blaskan
jag bara läser när jag väntar på min pizza
och undrar vem fan är de där mingelpersonerna
och kändisen som gör bort sig på Ibiza?
Inne/ute-listor med dissade, hypade artister
för alla trendfascister
dokusåpadeltagarnas tvister
gör mig dum i huvudet som om jag sniffar klister!


några nya stjärnor är tända
några väntar på det ska hända, några vill återvända
och några är redan brända


några nya stjärnor är tända
och tuttarna är fyllda och musklerna spända
och några är redan brända

tisdag 24 april 2012

Dagens alster. Jag gjorde om originalbilden en del. Blev rätt nöjd med resultatet.




Robert Pattinson

lördag 11 februari 2012

Remembering Jessica

"A spoken word poem dedicated to all women who have suffered from rape or sexual abuse. "
Spoken Word by Anthony Anaxagorou
(Ida's transcript)


We loved once
before time opened her story to me
asking me for my silence
could maybe take her in for a while
under the weight of her words we kissed and I planted a promise on her heart
each finger gripping mine like 'I'm scared keep me safe', she said.

Because tonight she wanted to tell me about
those with swords 

Her eyes falling away from mine like a lost wave
saying goodbye from some bigger distance
or a pain that I couldn't touch with a million fingers
because it was made by fire

I told her she didn't have to tell me if she didn't want to
and she said "are you scared?"
I said 'I don't know'
and there's nothing more frightening than that.

Rising from the bed she fixed her gaze onto a lonely streetlight outside
and put a flame to her last cigarette

Those with swords

I remember those plastic eyes hiding behind the thick smoke of his long spliff
I wanted them so much to cry with me
to weep for as long as I did
but in the dark, all sadness is hidden

my room was a cage of nightmares
my sheets were dead virgins
and it didn't stop - it couldn't stop
because it felt good only when I felt bad
and I remember smashing my head against the picture of when I was six
only because then I was pure
and the way the blood sat over the clear glass made the picture so fucking real.

Some nights he would tell me how amazing I was.
he would kiss my breasts that weren't breast
he would run his body over mine as if plowing through a garden of dead flowers
he would say 'we're the bestest friends' while he was helping me to put my lion king pajamas back on
then he would place a doll to my chest
to keep the monsters away...

It was alcohol and cigarettes that became my world
as each time he pushed his mouth against mine I would breath in their spirit, engendering the words that later would sound like 'I need a hit', 'how much for the night?' and 'yes you can fuck me, but please hold me after'.

You understand now why I always wanted the sex to be hard,
because I needed to be punished.
Punished for the silence I kept between my teeth, under my tongue and in my dreams.
Punished for all the times I let him rupture me.
Keeping his sickness a prisoner to my womb because when his finger went inside me - they would always pull something back out.
Like a smile. A leap. A childhood.

'When did it stop?' I asked.

She picked up a piece of the broken moon and held it to her eye.

When I got in a car for the first time I was twelve years old in a sidestreet where piss streaks ran down the side of walls smug-like 'you're a long way from disney land, sweetheart'.

There was no 'how old are you?' 'have you eaten?' 'where you raped as a child?' only him again.

When I smoked my first joint I was twelve years old.
I felt the air became his hands reaching in to my throat.
His stubble rubbing up against me until my skin turned hard.
I saw him again.
And when a stranger beat me I just layed there.
The old sound of knuckle on bone.
The mad eyes, the anger.
I understood everything so I didn't flinch.
I just smiled as the blood from my nose ran against my lipstick, and I kissed him. Waiting. As I always did. For a doll to be placed against my heart.

After all this I found a soul to love at twenty three.
A man who would write my story in the only way he could.
Setting pictures in the minds of strangers of a girl, who by the time she would reach twenty four would inject enough heroin into her fragile body that it would have killed her three times over.
Dying forgetfully in nobody's room because the man telling this story broke her for the last time with the weight of his good bye
and I'm sorry 
I can't do this anymore.

I was buried gently on no perticular day in a place of earth and rain
with a doll
placed close against my heart
to keep the monsters away.

måndag 6 februari 2012

Februaridikt




Pensionären går försiktigt i sina nya skor 
han känner sig så vacker. 
Barnet vinkar till en hund i närheten
han fann en ny vän. 
Koltrasten sitter tyst i busken
med en katt under som leker kamouflage. 
Nylonsträngar slås mot gitarrhalsen
efter följer ett betryggande eko.
Här sitter jag mitt i alla underbara vardagsdetaljer
och lever. 


- Idan. 

söndag 1 januari 2012

Nytt år, nya tag

Årets början firades med att jag målade en tavla. Det är väl alltid en bra start på dagen? Jag tittade på en av mina favoritfilmer, nämligen House of Flying Daggers  och där finns en fantastisk scen där Jin, som i filmen kallar sig för 'vind', siktar med sin pilbåge. Den stillbilden var jag tvungen att måla av med akryl och här ser ni resultatet. Jag blev inte riktigt nöjd, men det blir jag aldrig.



(Takeshi Kaneshiro syns på bilden)

onsdag 21 december 2011

Vintersolståndet

En dikt inför vintersolståndet jag skrev häromdagen:



Snön glittrar lugnande där ute.
Den står i drivor som inbjuder till skutt och snöänglar.
Solen skiner genom de kala trädgrenarna som en gammal vän.
Fåglarna ser ut som små kuddar, använda i pyjamaspartyn.
På bordet står ett tomt skal av något
som förut var fyllt av stärkelse och kolhydrater. Kranen kallar på min törst med sina blöta kristaller.

Jag funderar kring de som glädjs inför morgondagen,
de som trånar efter gårdagen,
de som letar efter tid till nuet i sin kalender
och de som drömmer om en annan vardag.
All väntan. Den ivern, trösten och hoppet.
Att vi ständigt letar efter något extrovert att läka såren vi aldrig fått se men känner av så väl,
så genomträngande som bara oläkta sår kan vara.

Bläcket ropar på mig,
det tomma pappret nästintill bländar min trötta blick.
Av vänsterhanden att döma kommer pappret förbli tomt ett tag till.
En hög med intressanta blad,
omsorgsfullt inbäddade mellan glätta pärmar,
hoppas på att ännu en gång bli tummade på.
Att bli sedda och betraktade,
som om de skulle bli bortglömda annars.

På TVn är kaoset totalt.
Samma gamla ramsa upprepas,
om skador och dödsfall,
som om det vore innovativt att skrämma befolkningen.
Som om vi inte törstade efter kärlek nog som det var.
Som om vi inte var rädda nog som det var.
Som om vi inte köpte nog med tidningar
och pratade nog om nyhetsreportage.

Mitt obefintliga kaffe står kallt kvar i frysen. I dvala.
Koffein i dvala borde vara en upptäckt värt en ingress.
Imorgon är det vintersolståndet.
Imorgon kommer jag stå insvept i fleece på min balkong och hälsa gryningen välkommen,
så som de gjorde på bronsåldern.
Så som jag gjorde förra året.
Så som man sig bör, om man behöver lite hopp.

Snart blir det ljust,
snart försvinner skuggorna med sina runtflackande organismer och obehagliga minnen.
Vem räds ljuset?
Vem räds inte mörkret?
Vem uppmärksammar skuggorna och nyanserna?
Snön glittrar lugnande där ute.
Dags att göra den till vatten i handen.


tisdag 6 december 2011

Julklappar och födelsedagspresenter

Om två veckor fyller jag 25 år. Det är jul på gång och jag vet att många stressar med att köpa presenter och komma på vad man ska handla till den andre för att visa sin uppskattning.


Som vanligt vill jag hellre ha donationer gjorda i mitt namn än saker inköpta bara för sakens skull. Det må verka lite tråkigt att sätta in pengar i någon annans namn men i mitt fall är det alltid uppskattat. 


Här finns några organisationer jag stödjer som hade behövt lite bidrag för att kunna göra mer skillnad i världen :

Deltastiftelsen - sjukvård för gömda flyktingar i Skåne


Barnkraft- mot sexuella övergrepp på barn

Trasdockan - Mot våld och sexuella övergrepp på barn


Individuell Människohjälp


Asylgruppen Lund 


Maskrosbarn är en förening som stödjer barn som har föräldrar som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa


Ingen Människa Är Illegal


Vi som mist någon mitt i livet


Amnesty


Skånes Stadsmission







Ifall man inte vill donera pengar utan handla något finns det alltid saker man kan handla där man samtidigt bidrar till något bättre, så här lyder några förslag på sidor värda att kika på:

måndag 5 december 2011

WeMind

Röda korset förlorar vårdupphandling



Så var det bestämt. Behandlingen av tortyroffer ska inte ligga under Röda Korsets ansvar utan nu tar WeMind över. 

Jag kollade lite på WeMind's styrelse för att skaffa mig en bild av vad ledningen bestod av, med tanke på att företaget inte har någon som helst erfarenhet av att ta hand om så pass svåra fall. Detta är vad jag fann:


Om oss
På WeMind arbetar psykologer, forskare och tekniker i nära samarbete. Vår målsättning är att öka tillgängligheten till, och minska kostnaderna för evidensbaserad psykologisk behandling.


Företagets initiativtagare och VD är Urban Pettersson.
  
Vice VD är Christina Carlsson
  
Ansvarig för kliniken är Thomas Tegenmark, leg psykolog.
  
Medicinsktansvarig är Lena Jarheim, spec i Psykiatri
  
Ansvarig för forskning och utveckling är Jenny Koertge, leg psykolog, Med Dr.


Styrelsen

Ordförande Carl Palmstierna*; fd partner Goldman Sachs, styrelseledamot i Elekta, Panopticon, Chinsay och Qbrick
  
Anders Milton; F.d Nationell psykiatrisamordnare och VD för Läkarförbundet

Pia Rudengren; f.d CFO Investor AB, styrelseledamot i Biophausia, Duni, Varyag Resources, Zodiak TV och Swedbank.
  
Anna Settman; VD Aftonbladet Nya Medier


*  Carl Palmstierna är även styrelseordförande för Valbay. "Kapitalförvaltaren och skatterådgivaren Valbay förvaltar flera av Sveriges rikaste familjers förmögenheter."
  • Varyag Resources. Ett svenskt börsnoterat skogsbolag i Sibirien.
  • Zodiak Media Group är en koncern som producerar och distribuerar TV-program, TV-format, radio, nya medier och film över hela världen. 
  • Nu är det klart att SVT:s ekonomidirektör tar över som finansdirektör på Investor AB.
  • Chinsay is an independent and privately owned company established in 2000 and a leading Software as a Service provider to the commercial maritime industry. (sjögartsindustrin)
  • Goldman Sachs Group, Inc., är en ledande internationell investmentbank. Banken grundades år 1869 och dess huvudkontor är beläget på Manhattan i New York i USA. Banken fungerar som finansiell rådgivare till många storföretag, regeringar och förmögna privatpersoner.
  • Elekta är ett vårdföretag med uppdrag att förbättra, förlänga och rädda liv genom att tillhandahålla kliniska lösningar för behandling av cancer och sjukdomar i hjärnan. 
  • Qbrick - Europe’s leading Web TV and Mobile TV supplier
  • BioPhausia är ett specialty pharma bolag med verksamhet framförallt på den nordiska marknaden. BioPhausia erbjuder generiska läkemedel, originalläkemedel samt nischläkemedel.




Är detta verkligen bättre än Röda Korset? Förvisso att detta bara är investerargrupper och aktieägare, samtidigt tycker jag inte om tanken på att banker och Aftonbladet ska ha en hand i behandlingen av tortyrskadade. Behandlingen har fungerat bra hittills, vilket gör mig så fruktansvärt irriterad på att politikerna hela tiden försöker gå med vinst - även med traumaoffer. För vi borde väl alla veta att ifall man lider av PTSD, ångest och tillitsproblem så blir man snabbare bättre genom att alla man har haft förtroende för byts ut och ersätts av ny personal som inte har tillräcklig kunskap om ens problematik... Eller?

torsdag 8 september 2011

Chaplins monolog



 länk till monologen




The Great Dictator
written by Sir Charles Chaplin

I'm sorry but I don't want to be an emperor. That's not my business. I don't want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone if possible; Jew, Gentile, black men, white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each others' happiness, not by each other's misery. We don't want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone. And the good earth is rich and can provide for everyone. The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way. Greed has poisoned men's souls; has barricaded the world with hate; has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge as made us cynical; our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost. The aeroplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these things cries out for the goodness in man; cries out for universal brotherhood; for the unity of us all. Even now my voice is reaching millions throughout the world, millions of despairing men, women, and little children, victims of a system that makes men torture and imprison innocent people. To those who can hear me, I say "Do not despair." The misery that has come upon us is but the passing of greed, the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish.


Soldiers! Don't give yourselves to these brutes who despise you, enslave you; who regiment your lives, tell you what to do, what to think and what to feel! Who drill you, diet you, treat you like cattle and use you as cannon fodder! Don't give yourselves to these unnatural men---machine men with machine minds and machine hearts! You are not machines! You are men! With the love of humanity in your hearts! Don't hate! Only the unloved hate; the unloved and the unnatural. Soldiers! Don't fight for slavery! Fight for liberty! In the seventeenth chapter of St. Luke, it is written that the kingdom of God is within man, not one man nor a group of men, but in all men! In you! You, the people, have the power, the power to create machines, the power to create happiness! You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure. Then in the name of democracy, let us use that power. Let us all unite. Let us fight for a new world, a decent world that will give men a chance to work, that will give youth a future and old age a security. By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie! They do not fulfill that promise. They never will! Dictators free themselves but they enslave the people! Now let us fight to free the world! To do away with national barriers! To do away with greed, with hate and intolerance! Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to the happiness of us all. Soldiers, in the name of democracy, let us unite!






Jag behöver inte tillägga mer. Bra sagt, herr Chaplin.

torsdag 18 augusti 2011

Tonårstankar

När jag var i mina yngre tonår kände jag mig sorgsen, arg och isolerad.
Den naturliga tillflykten, där jag fann människor som förstod mig, blev hårdrocks- och metal-kulturen. Jag blev hårdrockare. Jag klädde mig i svart. Svarta kängor, svarta långa rockar och svart smink. Allt var svart.Allt var Black Sabbath, Krux, Siebenbürgen osv.
Jag fick många vänner under den perioden, som såg ut som mig och lyssnade på liknande musik.
Jag fann under den perioden min vän Ariel, som är och förblir min bror för alltid genom förändringar och nya insikter.
Efter att ha umgåtts med för många svartrockare som hade särskilda klädkoder och särskilda regler för att kunna passa in i en genre, samt att jag inte ville vara lika isolerad längre, gjorde att jag sökte mig vidare.
Då förlorade jag så gott som alla mina vänner, och insåg att en vän var något annat än vad jag förut hade trott.

Nästa steg för mig blev att jag blev punkare. Jag bodde då i Lund, och punkarkulturen i Lund tedde sig annorlunda än hur det var i Malmö. I Malmö hade punkarna särskilda kläder, särskilda märken och köpte kläder från särskilda butiker.
I Lund tog man vad man hade och gjorde vad man kunde med sina slitna paltor.
Det var punk för mig, och är punk för mig än idag.
Efter att ha varit argsint punkare som inte lyssnade på typiska punkband som Exploited och NOFX utan lyssnade på Against Me!, Ebba Grön, The Clash och liknande kände jag plötsligt en dag att jag inte fann något syfte med att sätta in mig i en särskild kategori.

Jag flyttade till Malmö och fick min första egna lägenhet. Då började jag lyssna på reggae och hiphop och blev mer politiskt engagerad. Det var skönt med hängbyxor men inget tvång. Plötsligt betydde inte kläder och genrer så mycket, och på den vägen är det för mig än idag. Jag vill inte tillhöra en särskild genre längre. Jag anser att musik är för värdefull för att man ska utesluta vissa artister och grupper för att de inte passar in med ens "stil".

Det som förvånar mig är hur pass många det fortfarande är som fortfarande anser sig behöva tillhöra en kategori, ett fack. Att finna ett samband med en särskild grupp individer i stället för att skapa sig en egen vänskapskrets med allt vad det innefattar. Att inte kunna ha på sig ett särskilt plagg kläder för att det inte representerar vad man står för gällande musik känner jag gör en just isolerad, och man missar väldigt mycket när man går på den vägen.

Ibland ser jag en ensam punkare eller en dyster hårdrockare på bussen, och då brukar jag alltid sätta mig bredvid den för att snacka om musik. Jag lyssnar trots allt fortfarande ibland på "gamla godingar" som Iron Maiden och Black Sabbath.



Jag hoppas att vi snart kan sluta kategorisera varandra. 

Det finns musik och klädesplagg så det räcker och blir över åt oss alla.

torsdag 30 juni 2011

Svenskt "Näringsliv"

http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ungdomsarbetsloshet/konsten-att-strula-till-ett-liv_136378.html

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1505640/Tack-Svenskt-Naringsliv.html


Svenskt Näringsliv vill sänka studiemedlet för studenter som studerar kurser som inte anses vara viktiga för organisationen eller för Sveriges framtid.

"Det finns exempel på att lärosäten anordnar kurser i svampkunskap, kreativ matlagning och tecknade serier. Det är inte effektivt vare sig för den enskilde studenten eller för samhället i stort, anser Svenskt Näringsliv."


Då ska vi se. Flumkurser.

Serietecknare såsom Martin Kellerman (rocky-serien), Charlie Christensen (Arne Anka), Ulf Lundkvist (Assar), Cecilia Torudd (ensamma mamman), Tony och Maria Cronstam (Elvis), Rune Andréasson (Bamse) med flera tror jag har gynnat Sveriges ekonomi. Det kanske bara är jag.

Jamie Oliver åkte runt i England och senare i USA för att lära vuxna att laga mer hälsosam mat som dessutom var kreativ, för att förebygga den ökade fetman i västvärlden alla har fått höra om. "Halv åtta hos mig" ses av mellan en och en och en halv miljon tittare varje vecka i Sverige. Tidningarna tjänar multum på att publicera recept på maträtter och desserter influerade av andra länder, samtidigt som kreativa kockar såsom Leila Lindholm, Anders "Ankan" Lindén och Tina Nordström inte verkar missgynna det svenska samhället.


Svampkunskap kan vara bra att kunna för de som plockar svamp men inte vill dö av svampförgiftning. Bara en inflik.


Har Svenskt Näringsliv fler planer som kan gynna ekonomin? Vi kanske ska sluta motionera eftersom det inte gynnar den svenska ekonomin.

lördag 25 juni 2011

Tavlor från 2011


Jag visar porträtt jag har publicerat på min Facebook, men för de som inte alltid kollar sin profil tänkte jag visa några alster här på bloggen.


Om artistens namn inte står med på bilden så har det inte framgått vem som gjort originalet tyvärr.

Porträtt i akryl. Inget namn angivet på originalmålningen i olja.


 
Gary Oldman-porträtt i blyerts.


Min tolkning av Andrew Atroshenkos "the fan dancer" i akryl.


 Min tolkning av en flamenco-dansös (oljemålning, okänd konstnär) i akryl


Min omgjorda tolkning av en bild på Andres Velencoso.


 Porträtt i blyerts av Josh Hartnett.


Porträtt i blyerts av Lily Donaldson.



Jag har gjort fler bilder förvisso, men dessa får duga tills vidare.
Ta hand om er.

måndag 2 maj 2011

Du har inte en chans. Ta den!



http://www.tv3play.se/play/244594/?autostart=true


Tittade på "det blir bättre" med Jonas Gardell där han pratar om sin barndom och sina hemska minnen. Jag beundrar honom för att han vågar prata om sin våldtäkt. Våldtäkt på män får man sällan höra om, ändå vet jag att det förekommer. Det vet vi nog alla egentligen. Programmet berörde mig djupt, och jag hoppas att du som läsare tar dig tid att titta. Jonas Gardell avslutade med en dikt som jag tänkte dela med mig av.



det finns dom som gjort dig illa
det finns dom som inget vet
det finns dom som gjort en grej
av att skrika ut din hemlighet

det finns dom som stal din stolthet
det finns dom som tog ditt mod
och dom som ingenting förstod

dig som ingen känner
dig som ingen ser
du som saknar vänner
och knappt kan andas mer

Hör på mig, min kära
hur ska jag få dig att förstå?
du måste resa dig
och gå

vägen tom och öde
gryningsljuset klart
du står vid busshållplatsen
och bussen kommer snart

nu lämnar du allt gammalt
här tar din barndom slut
nu tar du steget ut

och när du har rest dig
vänd dig inte om
det finns ingen väg tillbaka
vart ifrån du kom

och allt dom ville ge dig
ha du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört

men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här
nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är

och alla deras lögner
betyder ingenting
tro mig när jag säger
skammen var aldrig din

och du är inte ensam
det finns dom som följer dig
dom vet hur det är
för de har själva varit där
och du är inte ensam
det är tid att fatta mod
och jag vill att du ska veta
vi har det som du
som du