Jag har en liten röst i mig som inte gör sig hörd.
Som en längtan utan mål, en sorg utan grepp.
En brinnande strävan, diskret omsluten av andra känslor.
Kreativiteten flödar men får inget fäste.
När jag sätter mig för att rita
lyckas jag bara skriva ord i form av kalligrafi.
När jag försöker mig på ett nytt projekt
fattas sidenlyster och genomslagskraft.
Jag strävar efter känslan "just det där!",
men den fattas för tillfället.
Trots det känner jag mig hoppfull.
Snart kikar våren in genom fönstret,
snart blommar själen åter.
En prunkande liten skogsslänta odlar jag i mitt inre.
Nu ska jag bara hitta ett tomt blad att skriva framtiden på.
Tills dess omgiver jag mig med vackra toner
och fraser som gör mig nykär.
Inte i någon men i något.
Dock vet jag inte i vad,
men det kan kvitta just nu.
Inspiration
Vintage Green 1950 Desoto & Black '50 Pontiac
Inlägg
1 kommentar:
Otroligt fina bilder! :)
Skicka en kommentar