Tova

Idag skulle Tova blivit 4 år gammal.
Min älskade katt.

Jag minns henne så väl än idag. Jag minns hur hennes päls kändes mot kinden och alla hennes små egenskaper.
Hon älskade cashewnötter mer än livet självt. Tyvärr fick hon inte så många för de var för salta (men de naturella cashewnötterna var ju knappast intressanta). Sen brukade jag äta aprikoskräm med grädde och ha henne brevid, redo att slicka upp resterna från tallriken. Min lilla tjej. Hon tyckte inte om att sova ensam så när hon blev trött jamade hon på mig så jag skulle komma till sängen. Då ville hon hålla hand och ligga sked med sin lilla matte, och jag erkänner att jag brukade stänga av datorn när Tova kallade bara för att få hålla hennes tass. När vi var på djursjukhuset och skulle söva henne höll jag henne i tassen och grät som ett litet barn.

Hon älskade att skrämma folk med. Jag var inte rolig för jag blev aldrig skrämd men jag minns att hon framför allt älskade att skrämma Sofia. När Sofia satt i soffan och snackade skit så smög Tova sig bakom Sofia och hoppade upp mot ansiktet, bara för att hon ville att Sofia skulle rycka till alternativt skrika (vilket hon oftast gjorde), sen sprang Tova iväg och man hörde nästan hennes förtjusning i sprången. När jag skrubbade mina golv med diskmedel ville Tova gärna hjälpa till, vilket jag inte uppskattade eftersom det fanns tassavtryck över hela golvet och jag fick duscha Tova när jag var klar med golvet. Haha. Skönt att ha kvar alla minnen, men jag vill ha kvar min katt också.

Hursomhelst. Grattis på födelsedagen, Tova. Jag älskar dig så.