All is full of love

Ibland känns det som att jag har ett litet utrymme inuti mig själv som lever ett eget liv. När jag lyssnar på viss musik, målar eller ser på vissa filmer så försvinner jag in i något sorts omedvetande. Jag slutar tänka och bara finns. Det är där jag trivs som mest. När jag får rita och sluta tänka, låta handen göra vad den är menad till att göra.
Eller när jag lyssnar på musik (som nu med Björks album "selma songs") och bara andas. Det blir så meditativt på något sätt. Som en paus från all stress och rädsla. Inga krav, inga planer, inga misstankar, ingen sorg, ingen saknad.
Bara ljud och intryck och en inre bild jag inte behöver tolka. Det kanske är konstnärssjälen i mig som tar över, eller så är det bara någon slags törstan efter lugn. Oavsett är det skönt med lite pauser i vardagen. Jag kan försvinna i flera timmar, men å vilka underbara timmar det är.

Michael Jackson

Nu har jag precis tittat klart på "Michael Jackson - 30 år som artist " som visades på svt där Michael Jackson blev hyllad av duktiga musiker och uppträdde tillsammans med sina bröder igen efter 20 år.
Ja jag erkänner att jag fällde några tårar, och ja jag erkänner att jag dansade med till Billie Jean.

Häromdagen satt jag och läste på lite om donationer som kändisar har gjort till diverse välgörenhetsorganisationer, och Michael Jackson har toppat dem alla med upp emot otroliga 500 miljoner dollar som han har skänkt under åren.




Här är några fina saker som han har gjort genom åren:


May 6, 1992: Michael defrays the funeral-expenses for Ramon Sanchez, who was killed during the Los Angeles riots.


March 1995: Little Bela Farkas received a new liver. Michael and Lisa Marie met this 4-year-old boy during their trip to Hungary in 1994. Michael did everything to help Bela, whose only chance to live was getting a new liver. The Heal The World Foundation covered the surgery and the cost for caring.


October 1996: Michael visited a hospital for mentally challenged children in Kaoshiung, Taiwan and offered 2,000 free tickets to the sold out performance in Kaoshiung.


November 7, 1996: Before his first concert in Auckland, New Zealand, Michael fulfills the wish of little Emely Smith, who is suffering from cancer, who wants to meet Michael.


September 1998: Michael meets 5 year old Aza Woods, who suffers from cancer, at the Hilton Hotel in Las Vegas.



Han gjorde så fruktansvärt mycket och människor förundrades över hur han inte hade mer pengar än vad han hade.
Inte konstigt om ni frågar mig med tanke på att han donerade så gott som allt han tjänade ihop, särskilt med sina konserter. Underbara man. Underbara artist. Ikväll ska jag tända ett ljus för våra ensamma själar där ute i världen och lyssna på "You are not alone" och "I'll be there".

Ta hand om er

Vintersolståndet

En dikt inför vintersolståndet jag skrev häromdagen:



Snön glittrar lugnande där ute.
Den står i drivor som inbjuder till skutt och snöänglar.
Solen skiner genom de kala trädgrenarna som en gammal vän.
Fåglarna ser ut som små kuddar, använda i pyjamaspartyn.
På bordet står ett tomt skal av något
som förut var fyllt av stärkelse och kolhydrater. Kranen kallar på min törst med sina blöta kristaller.

Jag funderar kring de som glädjs inför morgondagen,
de som trånar efter gårdagen,
de som letar efter tid till nuet i sin kalender
och de som drömmer om en annan vardag.
All väntan. Den ivern, trösten och hoppet.
Att vi ständigt letar efter något extrovert att läka såren vi aldrig fått se men känner av så väl,
så genomträngande som bara oläkta sår kan vara.

Bläcket ropar på mig,
det tomma pappret nästintill bländar min trötta blick.
Av vänsterhanden att döma kommer pappret förbli tomt ett tag till.
En hög med intressanta blad,
omsorgsfullt inbäddade mellan glätta pärmar,
hoppas på att ännu en gång bli tummade på.
Att bli sedda och betraktade,
som om de skulle bli bortglömda annars.

På TVn är kaoset totalt.
Samma gamla ramsa upprepas,
om skador och dödsfall,
som om det vore innovativt att skrämma befolkningen.
Som om vi inte törstade efter kärlek nog som det var.
Som om vi inte var rädda nog som det var.
Som om vi inte köpte nog med tidningar
och pratade nog om nyhetsreportage.

Mitt obefintliga kaffe står kallt kvar i frysen. I dvala.
Koffein i dvala borde vara en upptäckt värt en ingress.
Imorgon är det vintersolståndet.
Imorgon kommer jag stå insvept i fleece på min balkong och hälsa gryningen välkommen,
så som de gjorde på bronsåldern.
Så som jag gjorde förra året.
Så som man sig bör, om man behöver lite hopp.

Snart blir det ljust,
snart försvinner skuggorna med sina runtflackande organismer och obehagliga minnen.
Vem räds ljuset?
Vem räds inte mörkret?
Vem uppmärksammar skuggorna och nyanserna?
Snön glittrar lugnande där ute.
Dags att göra den till vatten i handen.

Födelsedagen

Det blev en lugn födelsedag.
Fick fina presenter och snälla meddelanden i alla dess former.


Drog hem till morsan och lagade oss en svamppaj med en god chokladkaka till efterrätt.
Mycket lyckat får jag då säga :) vi spelade dessutom sällskapsspel vilket jag inte tror att vi har gjort i vår familj på 5-10 år.
Freja fick ett tuggben dagen till ära, så även hon verkade nöjd med dagen.

Jag vill tacka alla er som har mailat, skickat meddelanden, sms, kort och som ringde på min lilla dag.





Fick fyra kuddar av morsan och Anders. Känner mig som en prinsessa :)





Särskilt tack till Malin som träffade mitt hjärta lite extra hårt med sin fina present :)

Onsdag

Idag (onsdag) hade jag min farbror Lars över på besök under hans Sverigeresa.

Vi pratade gitarrer, livsåskådningar, släktforskning och mycket mer. Det var härligt att få träffa min farbror igen efter alla år och jag blev imponerad över allting som han har lyckats åstadkomma under sitt hittills rätt korta liv, trots hjärtfel och dylikt.


Inlikar med dagens citat:
I guess I just picked a whole bouquet of oopsie-daisies

I jakt på Hanfu-dräkt och näradödenupplevelser

Nu har jag tittat på underbara filmer såsom Ying xiong och Flying Daggers, och jag blev så fruktansvärt inspirerad av framför allt Ying xiong (Hero) och deras vackra kläder.



Efter mycket letande på internet och några hårtussar som slets bort upptäckte jag att Emi Wada som har gjort kostymerna till filmen förmodligen blev inspirerad av så kallade Hanfu-dräkter från Tang-dynastin. Yes. Nu är nästa steg jakten på mönster och skisser så jag kan sy min egen coola dräkt.



Jag hittade en fin hemsida med liknande dräkter men med tanke på priserna syr jag hellre en egen minsann och dar!
Jag har inte sytt något särskilt avancerat på 13 år men det ska nog gå! :)







Apropå näradödenupplevelsen så lyckades jag sätta juice i fel strupe och fick ingen luft. Jag bara hostade och hostade och hörde hur hela kroppens inanmäte kluckade något fasansfullt. Freja virrade runt och visste inte vad hon skulle göra medan jag försökte lugna ner mig och andas. Jag hade aldrig trott att man kunde känna sig som något från en drunkningsolycka på grund av att man är klantig när man dricker juice. I framtiden ska jag fokusera lite mer när jag dricker. Ingen större skada skedd. Freja är helt återställd kan jag inflika :)

Gourmetbudet

Idag har jag hjälpt Gourmetbudet med några blogginlägg.

Kika om ni är intresserade på http://gourmetbudettips.wordpress.com

I övrigt slår jag in julklappar och postar julkort.
Skönt att tiden går så fort nuförtiden. Snart blir det vintersolstånd.
Som jag längtar

Malin

idag fick jag en tår i ögat.
Min fina Malin hade skrivit en dikt till mig på Facebook som jag mer än gärna delar med mig av:


Men jag tänker på dig dag och natt
och skickar ett och annat skratt
som ditt hjärta kan få glädje av
mitti detta mörkerhav.
Men du, min ljuspunkt, alltid glimmar
trots det kalla regnet stimmar
nedåt från grå molnmaräng
likt en liten visrefräng
föralltid dig jag nynna ska
min vänskap är din att ha
Så puss och kram och du!
Jag älskar dig igår, idag, just nu.

Puss vapjon!



Min älskling. Tack så mycket :) Jag kan inte vara sämre så här får du en dikt tillbaka:



Det är i dina ögon jag får tindra
ditt leende min sorg kan lindra.
Jag känner mig så värdefull
inför dig jag faller omkull.
Men du, mitt hjärtas fröjd, alltid glänser
med styrka, kraft och utan tidsgränser
trots denna mörka nattens kyla
får din kärleksglöd mig att yla.
Kom så torkar vi några ledsna tårar
och dansar runt som två små dårar.
Jag älskar dig så, min fina Malin
du är världens bästa chokladpralin!

Puss guljon!



och puss till resten :)