Ida mitt i maten

Jag sitter med inspiration och sorg i en skum blandning som gör mig förvirrad.

Får upp bilder i huvudet på motiv att måla och pyssel att ta itu med, men jag fastnar med hörlurarna och musik i stället. Det är svårt för mig att erkänna mina mörka stunder. Det är viktigt att vara glad, då dör ingen har jag lärt mig. Dock är sorg en svår känsla att mota bort, och den kommer fram emellanåt trots mina tappra försök att undvika den. Vaknade imorse av att jag grät, hade bett några nära att se mig i min dröm men jag var som ett spöke. Konstigt det där.

Imorgon blir det att ta itu med min fotovägg. Fotografier skänker mig en viss tröst, kan inte förklara varför. Tror det beror på all skönhet som blir så tydlig när man har den på ett fyrkantigt papper framför sig. Dock har jag lyckats samla på mig tusentals bilder genom åren, och nu måste några av dem synas på väggen känner jag.

Wounded American soldier Ryan Newberry gives a big hug to Eddie,
a black lab from the American Red Cross Pet Visitation program