Idag känner jag en behaglig känsla när jag dagdrömmer om att gifta mig med en fotograf. Jag blundar och ser hur en kvinna, inte helt olik mig, sitter och lutar hakan mot sin handflata medan hon tittar ut genom ett fönster. Hon täcks av solljus och ser tankspridd men fridfull ut. Jag ser framför mig en vägg med vackra bilder. Jag hör klicket från systemkamerans avtryckare. Jag hade så gärna velat känna att jag var värd att bli fotograferad i en känsla i stället för ett datum.
Oftast när jag dagdrömmer fantiserar jag om mitt drömhem. Jag brukar sitta vaken långt in på nätterna och skissa på planritningar. När jag vaknar på morgonen kisar jag ut över spridda inredningstidningar och möbel-kataloger. I mitt drömhem har jag plats för en massa husdjur. Jag har en bekväm soffa, ett stort kök med stora fönster, ett trädgårdsland med en särskild kryddträdgård och ett särskilt hörn avsett endast för mitt konstnärsskap.
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar