Det var ju själva...

Idag köpte jag en dagstidning för att se om det fanns någon vidare information hur regeringen väljer att göra med Littorin-skandalen, och i stället lyckades jag snubbla över en debattartikel kring kriminaliteten i Malmö som har ökat markant den senaste tiden. Fan vad arg jag blev.

Jag blir så arg på hur trångsynta politiker kan vara.
Att gång på gång få läsa över hur Moderaterna tror att man kan minska ungdomsbrottsligheten genom att ge ungdomarna längre straff och avskaffa straffbarhetsåldern.

Det är som om det är svårt att tänka sig att det inte finns någon direkt demokrati inom de olika gängen. Att ungdomarna inte tar skada eller blir straffade så länge de tillhör gängen. Att man skjuter och knivhugger varandra har väl inte med ungdomarna att göra. Ungdomarna är bara tungt kriminella fast i lägre åldrar låter det snarare som. I stället för förebyggande insatser och stöd till de som behöver känna tillhörighet så ska man straffa dem hårdare och längre.

Jag blir så matt. Matt och mörkrädd. Är det någon som behöver stöd så är det väl ändå vilseledda ungdomar som behöver känna trygghet, och vad är tryggare än någon som skyddar en med sitt eget liv? Där man blir sedd och uppmärksammad även om man inte blir det för att man delar ut rosor till grannskapet.
Hur många i min generation känner tilltro till Polisen egentligen? Hur ska den tilliten öka om man knappt ens får föra sin egen talan och bli straffad oavsett ålder eller brott.

Jag skriker och slår tidningen i bordet. Hjälp ungdomarna i stället, ge dem den stöd och den tryggheten som de skriker efter och gör det före de springer runt med en Glock i byxlinningen.

Det är väl för helvete klart att kriminaliteten ökar om man bara kämpar med statistiken genom att lindra symtomen i stället för att ta itu med det bakomliggande problemet.

Vad händer med barn som får växa upp i missbrukarfamiljer och får uppleva våld i nära relationer? De får se Polisen omhänderta mamma eller pappa, sen kanske snacka med soc och i "bästa" fall bli placerade i fosterhem. Eftersom det inte är så skärpta regler kring vilka som får vara fosterfamiljer så blir det lätt att barnen får lida offer för vad deras föräldrar har gjort, och till sist hamnar många av ungdomarna på exempelvis LVU-hem. Jag tror inte att det är många Svensson-barn som hamnar i diverse kriminella gäng direkt, och jag tror inte att de satt glada bakom bänken i skolan och hade toppbetyg och söta skoluniformer innan det urartade sig.

Det hjälper inte att med samhället och regeringen i ryggen lotsa ungdomarna mot vägen till sociopati genom att bevisa för dem att de inte duger som de är och att de ÄR deras handlingar.

Jag kan skriva flera sidor till med kommentarer men summan av kardemumman är att jag blir förbannad och helt utom mig när jag ser gång på gång hur framför allt politiker försöker bota symtomer de inte har någon som helst koll på hur de kan ha uppstått. Allt de verkar veta är att ungdomar blir allt mer våldsbenägna och det löser man lättast genom att spärra in hela högen på obestämd tid.

Grattis regeringen, vad trygg jag känner mig.

VM-notis

Jag brukar inte bry mig om sport. Alls.
Dock kände jag mig tvungen att kolla på VM-finalen ikväll, och det var värst vad jag blev indragen.
Jag uppfann nya svordomar framför allt åt domaren som gav nästan varenda holländare gult kort men inget till spanjorerna. Jag tyckte att det blev en ojämn match och blev irriterad över hur det slutade. Två superbra lag, men som sagt så sabbade domaren hela matchen enligt min mening. Vissa i det spanska laget borde byta karriär och bli regissörer i stället, så mycket som de filmade under matchen.

Bra kämpat i vart fall.

Det där med mode

Jag är hedrad av att bli inbjuden på en bröllopsmottagning i sommar med Leonard som ska gifta sig. Tänk så fort tiden går, vi har redan känt varandra i åtta år. minsann och dar.
Problematiken som uppstår för en sån som jag är klädvalet. Jag är typen som går i kostym, inte klänning och finskor. Dock försöker jag väcka min lite mer kvinnliga sida till liv nu på sistone, och nu har jag också förstått varför jag inte har gjort det tidigare

Tittade runt efter skor och förälskade mig i ett par från Ed Hardy, men eftersom jag har storlek 41 i skor så försvinner många av alternativen för mig direkt, att skorna dessutom knappt finns till ett vettigt pris i Sverige gör att man får söka sig till sidor som amazon och Ebay, och där blir oftast frakten lika dyr som skon i sig. dun dun duuun. Igår satt jag hemma och gjorde en tygblomma att ha i håret i vart fall, så jag står inte och trampar runt totalt. Nu lutar det mot att köpa ett par begagnade pumps och måla dem. Hade nog kunnat bli rätt coolt? Vi får se.
Jag förstår dock inte hur skotokarna orkar leta efter sina Blahniks eller vad tusan allt heter. Jag köper mansskor. skateskor. Det funkar bra för mig. Dock funkar det inte till klänning.

Jag sitter med inspiration och sorg i en skum blandning som gör mig förvirrad.

Får upp bilder i huvudet på motiv att måla och pyssel att ta itu med, men jag fastnar med hörlurarna och musik i stället. Det är svårt för mig att erkänna mina mörka stunder. Det är viktigt att vara glad, då dör ingen har jag lärt mig. Dock är sorg en svår känsla att mota bort, och den kommer fram emellanåt trots mina tappra försök att undvika den. Vaknade imorse av att jag grät, hade bett några nära att se mig i min dröm men jag var som ett spöke. Konstigt det där.

Imorgon blir det att ta itu med min fotovägg. Fotografier skänker mig en viss tröst, kan inte förklara varför. Tror det beror på all skönhet som blir så tydlig när man har den på ett fyrkantigt papper framför sig. Dock har jag lyckats samla på mig tusentals bilder genom åren, och nu måste några av dem synas på väggen känner jag.

Wounded American soldier Ryan Newberry gives a big hug to Eddie,
a black lab from the American Red Cross Pet Visitation program

Sigrids begravning

Igår fredag begravdes min mormor.
Det var en fin begravning med hennes favoritblommor och många anhöriga på plats.
Prästen var vänligt och kantorn sjöng vackert. Det regnade före begravningen och slutade efteråt, som för att ta paus för att släppa igenom några solstrålar innan det började regna igen. Vila i frid Sigrid.

Jag är inte ett stort fan av begravningar (vem är det egentligen?) men jag tycker om gesten.
Att överräcka någon till en kärleksfull hand, sen beroende på vem man frågar ser det olika ut.

Det känns dock som en tröst att min mormor har funnit frid och slipper känna smärta. Även om vi inte stod varandra nära så kryper ändå döden innanför huden på mig, som för att påminna mig om andra sorger och hur konkret döden egentligen är.


Kom att tänka på en fin dikt som jag tycker om. Får upp en fin bild i huvudet att tofflor på rad.

Vid himlens grind

Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind.

Vid himlens port
står tofflor på rad
när barfota änglar
går molnpromenad.

I himlens sal
är väggarna blå.
Där leker Vår Herre
tittut med de små.


Britt G Hallqvist

Third Watch

Nu har jag tittat på alla sex säsonger av Third Watch.



Den serien gick på femman för många år sen och jag minns att jag satt bänkad var vecka.
Det var kul att återuppleva gamla minnen, och det är fortfarande en bra serie (förutom de sista säsongerna där skådespelarna fortfarande gjorde ett bra arbete men manusförfattarna hade tittat för mycket på CSI).
Min favoritkaraktär i serien var Bosco, han är jag nog allt lite smygkär i.

Jason Wiles


Har ni inte kollat på serien så rekommenderar jag den skarpt.

Ibland börjar jag undra

Läste ett citat idag som fick min rynka i pannan att bli lite mer permanent:

"Tidelag betyder sexuellt utnyttjande av djur. I Sverige var det dödsstraff på Tidelag fram tills år 1864. 1864-1944 vart det straffbart med tidelag, men när man 1944 avskaffade lagen mot homosexualitet så tog man även bort lagen mot Tidelag. Idag är det alltså lagligt att våldta djur, så länge dem inte får bestående skador av det. "

Varför tog man bort lagen mot tidelag samtidigt som man tog bort sjukdomsförklaringen kring homosexualitet? Det finns ingen parallell mellan de två lagarna, tack och lov. Förhoppningsvis var det bara en slump, men jag blev lite konfunderad. Kan vara värt att kolla upp.




I övrigt är jag glad för de vänner jag har och de nya vännerna jag har fått. Jag har tre eldsjälar på Facebook som förgyller min tillvaro, Mette, Madeleine och Rosi.
Grattis till Rosi som fyller år idag :)

Kära lilla bloggen

Nu har jag varit en slarvpelle och glömt att skriva här. Har skrivit på så många andra ställen att bloggen föll bort på prioriteringslistan.

Jag har börjat på ett litet projekt som har gett mig mycket hittills. Jag har börjat "utreda" mina fördomar, för närvarande gentemot kändisar, och motarbetat dem. Jag tog kändisar som jag hade något emot på grund av rykten och antaganden. Exempelvis Angelina Jolie. Jag har haft fördomar mot henne, som jag denna veckan har motarbetat med goda resultat. Just nu sitter jag och tittar på en massa intervjuer från "Inside the Actors Studio" som hålls av James Lipton, och där lär jag mig en massa om diverse kända figurer. Det känns befriande att kunna släppa fördomar, även om de inte verkade tynga mig från början. Det var inte förrän jag började ifrågasätta min fakta som jag kunde släppa taget och tänka på annat. Låter kanske snarare som en predikan än ett förslag, men det hjälpte mig i vart fall. Ju mer fördomar och förakt jag sållar ut desto bättre känner jag mig som människa, och även om jag känner orättvisa i många frågor så kan jag åtminstone sålla ut fördomarna som inte har någon verklig grund. Ett bra citat från John Travolta följer. Hoppas ni alla mår bra.

Lördagsäventyr

Dagens uppdrag var att cykla och handla lite inför lunchen.

På grund av sömnproblem som gjorde att jag kände mig som en cancerpatient när jag kollade mig i spegeln funderade jag över vilken butik som var mest passande att åka till för att slippa göra av med för mycket energi. Plan A var en butik en bit bort som jag kunde cykla till, men hela affären är som en lång korridor där allt man behöver är längst bort. Det är nästan så att det står folk och delar ut vatten i plastmuggar när man är halvvägs, därför behövdes det en plan B. Plan B var att åka buss till en större affär, men då gick jag plus minus noll med mitt pantkvitto - dessutom hade det tagit längre tid.

Resultatet blev plan C, en närliggande butik. (superintressant jag vet). Jag cyklade dit med Freja medan solen smekte oss på kinderna, och sprang in i butiken i kanske fem minuter eftersom jag hatar att lämna min lilla tjej utanför butiken. När jag kom tillbaka hade någon parkerat sin stora Rottweiler en meter från Freja. Hunden stod och morrade och skällde och Freja såg livrädd ut. Hon praktiskt taget kastade sig i famnen på mig, och jag fick skjuts hem av min nyrekryterade draghund.

Nu är vi hemma och njuter av solen. Freja har lagt sig för att sola på balkongen och jag sorterar i datorn.
Ser fram emot lite sömn inatt. Hoppas alla är ute och njuter av solen.

Amici

sitter och lyssnar på en låt på repeat. Jag vet inte om det är slagkraften i rösterna, den vackra musiken eller att jag känner igen låten men den gjorde ett starkt intryck på mig. Tacka vet jag musik, den hjälper till med att hitta känslorna. Låten heter Zadok the priest som är en gammal Händel-klassiker, framförd av Amici i detta fallet. Supermäktig :)
Jag börjar se fler och fler vårtecken och solen har äntligen börjat sträcka på sig ordentligt. Freja ockuperar den delen av lägenheten där det finns solstrålar och flyttar sig troget med ljuset och värmen. Hon är så fin.

Jag har laddat upp inför eventuella vårkänslor genom att låna ett tiotal diktsamlingar av kända poeter, bland annat en av mina favoriter Eeva Kilpi.

"Vi har inget skydd mot kärleken
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det. "


och min personliga favorit:


"Säg till om jag stör",
sa han när han steg in,
"så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör",
svarade jag,
"du rubbar hela min existens.
Välkommen."

Buzilla baby

Idag fick jag tillbaka min lilla älskling. Min lilla svarta, min dator. Khalil har varit snäll nog att bjussa på ett nytt grafikkort så nu spinner min trötta maskin lite bättre.
I brist på dator har kreativiteten fått hoppa in i stället, vilket idag har inneburit att jag har rotat fram symaskinen och sytt lite. Här hemma möbleras det om med en dagbädd och ett fint klaffbord. Det blir luftigare och snyggare i vardagsrummet med lite mer sittplats och hemtrevnad. Jag fick fnatt och sydde ett överkast alternativt en pläd att ha för att göra det lite ljusare i vardagsrummet. Funderar på att lägga den över soffan. Jag måste kontakta Khalil igen så jag kan få tillbaka mina hårddiskar och installera lite program men sen kan jag lägga upp bilder.

Hoppas alla mår bra där ute! Nu är jag tillbaka, med nål och tråd.

Dikt

I morse satt jag och snickrade ihop en liten dikt jag hade tänkt dela med mig av till min lilla publik, i brist på annan utfyllnad. Blev inspirerad av ett citat från Bob Hansson som lyder:

.

"det finns så mycket

i oss själva

som vi aldrig skulle beställa på postorder"

_

Här kommer min lilla dikt:

.

"Jag mötte mina känslor i en stödgrupp

Vi beslöt oss för att ta itu med våra problem

Kärleken fick bli min projektledare.

välkomna allihopa!

Saknaden bokade tvättid

medan rädslan gömde sig i smutskorgen.

Optimismen la sig på en gräsplätt för att sola,

stressen vek tvätt och bäddade fint

och bjöd in nybäddad ensamhet.

Melankolin tog rökpaus samtidigt

som hoppet såg silhuetter bland molnen.

Lyckan gick för att handla smör

(och flirta med kassörskan).

Jag klappade ensamheten på kinden.

ska alla stanna här tills nästa stödträff

måste nog lyckan handla bröd med. "

- Idan

Uppdatering

Jag hade kunnat skriva om politikdebatterna jag följer frenetiskt, om olika upptäckter i vardagen och liknande men just nu känner jag mig lite för trött och lite för dyster för det.
Därför googlade jag mitt eget namn och tyckte att summeringen var rätt mycket mig.
105 träffar, varav hälften var namnunderskrifter på protestlistor för det ena och det andra, och sen. Mitt i högen av länkar, hittar jag en länk från almondy. google lyckades visst summera ihop mig!
Har blivit lite förvånad över passiviteten från vänners sida nu sen min dator kollapsade. Hoppas att ni har det bra där ute. Jag sitter på lånad dator så det är svårt att ha några längre konversationer , men datorn borde vara fixad inom några veckor.

Särskilt tack till Jussi och Fredrik. Ta hand om er allihopa

Datorstöd

I helgen hände det. Igen. Datorn dog. Den blev angripet av ettvirus som hade lagt sig som antivirus-program. De andra antivirus-programmen hittade inte viruset pga sin maskering och tog över datorn vilket gjorde mig förbannad. Kunde inte använda mig av ctrl+alt+delete och kunde inte gå in i felsäkert läge. Efter en omstart vägrade datorn ens ta mig förbi inloggningssidan och nu sitter jag mest och surar över eländet.

Jag använder min tid till pyssel i stället. Vet inte när jag lämnar in datorn på reparation så om ni vill nå mig får ni försöka på mobilen,. Hoppas alla har det bra och flyr fältet när ni upptäcker skumma antivirus-program.

Ture Sventon

I morse bestämde jag mig för att kika på en gammal gammal klassiker från 1987,
nämligen filmen "Ture Sventon i London". Jag var lite skeptisk till en början, jag menar. Ture Sventon? Hur kul var han egentligen, men det var verkligen en bra film och jag satt med ett litet flin under hela filmens gång. Det var inte så att jag skrattade högt men det var en riktigt mysig film. Den ska jag spara undan till en trist dag. Helge Skoog är ju för go, och Johan Ulveson passade toppenbra som vesslan. min favoritkaraktär blev dock herr Omar. Vilken artig typ!

Skrev ner några klockrena citat från honom. Här är ett exempel:



Herr Omar: Får jag det oförtjänta nöjet att under rådande väderlek servera någon värmande förfriskning?

Ture Sventon: En kopp té, herr Smith

Herr Smith (Vesslan): Tack så mycket, tackar!

Herr Omar: Jag tar mig friheten att påpeka att dock kaffets värmande egenskaper är väl så stora som téets, och vad själva aromsmaken beträffar vill jag erinra om att det på intet sätt står téets efter.
Ture Sventon: Ge oss något varmt bara!

Herr Omar: Jag ska försöka motsvara förtroendet.

[..]
Herr Omar: Jag hade den oväntade förmånen att i köksavdelningen lyckas avstyra tétillagningen. Jag har den stora glädjen att kunna servera arabiskt kaffe från mitt hemland.



Aw :)