För er som gillar Ben and Jerry

Letade efter lite mumsrecept och snubblade över ett recept på Cookie dough som man ska blanda ner i halvsmält vaniljglass. Kom att tänka på er där ute som gillar Ben and Jerry's glass men kanske inte alltid har plånboken för det.
Det är utan ägg och kan göras laktosfri givetvis.

http://www.kopandafoods.com/glass/cookie-dough/

Bill Gates

Läste idag att Bill Gates kommer att donera tio miljarder dollar under en tioårsperiod till forskning och distribution av vacciner till befolkningar i världens fattigaste länder.
Både Bill och hans fru Melina har hjälpt till med att donera pengar till bland annat poliovaccin och jag blir rörd när människor med mycket pengar delar med sig till de som inte har det lika bra ställt.
Så tack Bill, och tack alla andra generösa människor.




En annan glädjande nyhet är att Kit Kat blir Fairtrade-certifierat från och med januari.
"Cirka 6 000 odlare inom kakaokooperativet Kavokiva i Elfenbenskusten kommer direkt att gynnas av konverteringen. Kavokiva bildades 1999 och blev Fairtrade-certifierat 2004, men har fram till idag endast sålt en mindre del av sin produktion som Fairtrade. Nu ökar försäljningen markant - till ekonomiska villkor som innebär att produktionskostnaden som lägst ska täckas - liksom summan av den Fairtrade-premie som odlarna kan investera i utbildning, hälsovård, ökad miljöhänsyn och verksamhetsutveckling."

Dyra drömmar

Jag har visst dyr smak vad det gäller inredning.





Min favoritlampa är pendeln "Mirror Ball" av Tom dixon





Jag älskar schäslongen/soffan Rocky Lounge från Sletvoll





En vacker Oxford/Howard-soffa tackar jag aldrig nej till.




Mina vänner har rätt roligt åt mig som blir förälskad i produkter så fort de är mörkbruna. Riktigt mörkbrun, typ valnötsparkett, gör mig glad. Det är så vackert. Beige,guld,silver,svart, mahogny och mörkbrun passar mig perfekt.
Drömma kan man åtminstone, och drömma är just vad jag gör. Nästa projekt blir en vikskärm, sen ska jag komma på något innovativt till en fototapet. Kanske i tyg?

Polis polis potatismos

Dagens mathandlande:

Jag och Magnús, relativt hungriga och fast beslutna om att handla trots kyla, tog idag bussen till ICA Maxi som så många gånger förut. Trots att vi frös hade vi gett oss tusan på att handla mat, med livet som insats nästintill!
Vi tog en kundvagn och begav oss ut på äventyr där vi upptäckte både den ena makalösa produkten efter den andra. Jag, som nyligen läst fruktansvärt mycket litteratur kring näringslära, viftade febrilt med armarna och predikade om faran med glukos och vad Magnús bör tänka på (även om han förmodligen inte hade bett om min åsikt från början).
Efter en halvtimmes runtfarande i butiken började vi äntligen bli klara och gick till snabbkassan då vi, som så många andr,a har upptäckt finessen med scanningsapparaterna. Jag tror att Magnús känner sig lite som James Bond när han får gå runt och scanna in alla varor. Jag hade ljugit om jag sa att jag inte ser en liten bestämd ljusglimt i hans ögon varje gång den lilla plastmakapären ger ifrån sig ett "pliip". Väl framme vid kassan blev det avscanning. Givetvis. Sura och purkna fick vi packa upp, packa om och packa ner alla våra matvaror. När vi rullade ut kundvagnen, inte alls lika muntra i hågen, tittade vi på varandra med sorgsna blickar när vi såg snön sakta falla utanför och isens rodnande glitter på asfalten.
Vi beslöt oss för att göra som de flesta av oss fattiglappar bara brukar drömma om, och ringde en taxi.
Jag som alltid tycker att det är ett litet aventyr i sig att åka taxi eftersom man oftast får lära sig en massa om taxichauffören, i alla fall jag som ställer tusen frågor. Idag träffade vi dock inte på en muntergök till chaufför utan en trött man som förmodligen tyckte att jag ställde för många frågor och att vi hade för många matkassar. Hoppas han får en bättre kväll i stället. Väl framme vid huset hade vi fyra våningar att gå upp för och 2 papperskassar, två plastkassar (alla knökfulla), ett storpack med maskindiskmedel, och papper i alla dess former att bära. Jag och Magnús tittade på varandra med tårar i ögonen och började smida planer på hur vi skulle få upp allt det där för trapporna.
Det slutade med att jag bar fyra rullar hushållspapper innanför ryggen på min jacka, en kasse i var hand och Magnús hade några pappersrullar under armen, en trasig papperskassa i famnen och en tung papperskasse i handen. Manges byxor fastnade i dörren, papperskassen gick som sagt sönder, mitt byxbälte släppte så jag hade mina byxor nere vid mina knäveck och vi skrattade båda så vi skrek i trappuppgången.

Vem har sagt att handla mat inte är en konstart? Haha :)

All is full of love

Ibland känns det som att jag har ett litet utrymme inuti mig själv som lever ett eget liv. När jag lyssnar på viss musik, målar eller ser på vissa filmer så försvinner jag in i något sorts omedvetande. Jag slutar tänka och bara finns. Det är där jag trivs som mest. När jag får rita och sluta tänka, låta handen göra vad den är menad till att göra.
Eller när jag lyssnar på musik (som nu med Björks album "selma songs") och bara andas. Det blir så meditativt på något sätt. Som en paus från all stress och rädsla. Inga krav, inga planer, inga misstankar, ingen sorg, ingen saknad.
Bara ljud och intryck och en inre bild jag inte behöver tolka. Det kanske är konstnärssjälen i mig som tar över, eller så är det bara någon slags törstan efter lugn. Oavsett är det skönt med lite pauser i vardagen. Jag kan försvinna i flera timmar, men å vilka underbara timmar det är.

Michael Jackson

Nu har jag precis tittat klart på "Michael Jackson - 30 år som artist " som visades på svt där Michael Jackson blev hyllad av duktiga musiker och uppträdde tillsammans med sina bröder igen efter 20 år.
Ja jag erkänner att jag fällde några tårar, och ja jag erkänner att jag dansade med till Billie Jean.

Häromdagen satt jag och läste på lite om donationer som kändisar har gjort till diverse välgörenhetsorganisationer, och Michael Jackson har toppat dem alla med upp emot otroliga 500 miljoner dollar som han har skänkt under åren.




Här är några fina saker som han har gjort genom åren:


May 6, 1992: Michael defrays the funeral-expenses for Ramon Sanchez, who was killed during the Los Angeles riots.


March 1995: Little Bela Farkas received a new liver. Michael and Lisa Marie met this 4-year-old boy during their trip to Hungary in 1994. Michael did everything to help Bela, whose only chance to live was getting a new liver. The Heal The World Foundation covered the surgery and the cost for caring.


October 1996: Michael visited a hospital for mentally challenged children in Kaoshiung, Taiwan and offered 2,000 free tickets to the sold out performance in Kaoshiung.


November 7, 1996: Before his first concert in Auckland, New Zealand, Michael fulfills the wish of little Emely Smith, who is suffering from cancer, who wants to meet Michael.


September 1998: Michael meets 5 year old Aza Woods, who suffers from cancer, at the Hilton Hotel in Las Vegas.



Han gjorde så fruktansvärt mycket och människor förundrades över hur han inte hade mer pengar än vad han hade.
Inte konstigt om ni frågar mig med tanke på att han donerade så gott som allt han tjänade ihop, särskilt med sina konserter. Underbara man. Underbara artist. Ikväll ska jag tända ett ljus för våra ensamma själar där ute i världen och lyssna på "You are not alone" och "I'll be there".

Ta hand om er

Vintersolståndet

En dikt inför vintersolståndet jag skrev häromdagen:



Snön glittrar lugnande där ute.
Den står i drivor som inbjuder till skutt och snöänglar.
Solen skiner genom de kala trädgrenarna som en gammal vän.
Fåglarna ser ut som små kuddar, använda i pyjamaspartyn.
På bordet står ett tomt skal av något
som förut var fyllt av stärkelse och kolhydrater. Kranen kallar på min törst med sina blöta kristaller.

Jag funderar kring de som glädjs inför morgondagen,
de som trånar efter gårdagen,
de som letar efter tid till nuet i sin kalender
och de som drömmer om en annan vardag.
All väntan. Den ivern, trösten och hoppet.
Att vi ständigt letar efter något extrovert att läka såren vi aldrig fått se men känner av så väl,
så genomträngande som bara oläkta sår kan vara.

Bläcket ropar på mig,
det tomma pappret nästintill bländar min trötta blick.
Av vänsterhanden att döma kommer pappret förbli tomt ett tag till.
En hög med intressanta blad,
omsorgsfullt inbäddade mellan glätta pärmar,
hoppas på att ännu en gång bli tummade på.
Att bli sedda och betraktade,
som om de skulle bli bortglömda annars.

På TVn är kaoset totalt.
Samma gamla ramsa upprepas,
om skador och dödsfall,
som om det vore innovativt att skrämma befolkningen.
Som om vi inte törstade efter kärlek nog som det var.
Som om vi inte var rädda nog som det var.
Som om vi inte köpte nog med tidningar
och pratade nog om nyhetsreportage.

Mitt obefintliga kaffe står kallt kvar i frysen. I dvala.
Koffein i dvala borde vara en upptäckt värt en ingress.
Imorgon är det vintersolståndet.
Imorgon kommer jag stå insvept i fleece på min balkong och hälsa gryningen välkommen,
så som de gjorde på bronsåldern.
Så som jag gjorde förra året.
Så som man sig bör, om man behöver lite hopp.

Snart blir det ljust,
snart försvinner skuggorna med sina runtflackande organismer och obehagliga minnen.
Vem räds ljuset?
Vem räds inte mörkret?
Vem uppmärksammar skuggorna och nyanserna?
Snön glittrar lugnande där ute.
Dags att göra den till vatten i handen.

Födelsedagen

Det blev en lugn födelsedag.
Fick fina presenter och snälla meddelanden i alla dess former.


Drog hem till morsan och lagade oss en svamppaj med en god chokladkaka till efterrätt.
Mycket lyckat får jag då säga :) vi spelade dessutom sällskapsspel vilket jag inte tror att vi har gjort i vår familj på 5-10 år.
Freja fick ett tuggben dagen till ära, så även hon verkade nöjd med dagen.

Jag vill tacka alla er som har mailat, skickat meddelanden, sms, kort och som ringde på min lilla dag.





Fick fyra kuddar av morsan och Anders. Känner mig som en prinsessa :)





Särskilt tack till Malin som träffade mitt hjärta lite extra hårt med sin fina present :)

Onsdag

Idag (onsdag) hade jag min farbror Lars över på besök under hans Sverigeresa.

Vi pratade gitarrer, livsåskådningar, släktforskning och mycket mer. Det var härligt att få träffa min farbror igen efter alla år och jag blev imponerad över allting som han har lyckats åstadkomma under sitt hittills rätt korta liv, trots hjärtfel och dylikt.


Inlikar med dagens citat:
I guess I just picked a whole bouquet of oopsie-daisies

I jakt på Hanfu-dräkt och näradödenupplevelser

Nu har jag tittat på underbara filmer såsom Ying xiong och Flying Daggers, och jag blev så fruktansvärt inspirerad av framför allt Ying xiong (Hero) och deras vackra kläder.



Efter mycket letande på internet och några hårtussar som slets bort upptäckte jag att Emi Wada som har gjort kostymerna till filmen förmodligen blev inspirerad av så kallade Hanfu-dräkter från Tang-dynastin. Yes. Nu är nästa steg jakten på mönster och skisser så jag kan sy min egen coola dräkt.



Jag hittade en fin hemsida med liknande dräkter men med tanke på priserna syr jag hellre en egen minsann och dar!
Jag har inte sytt något särskilt avancerat på 13 år men det ska nog gå! :)







Apropå näradödenupplevelsen så lyckades jag sätta juice i fel strupe och fick ingen luft. Jag bara hostade och hostade och hörde hur hela kroppens inanmäte kluckade något fasansfullt. Freja virrade runt och visste inte vad hon skulle göra medan jag försökte lugna ner mig och andas. Jag hade aldrig trott att man kunde känna sig som något från en drunkningsolycka på grund av att man är klantig när man dricker juice. I framtiden ska jag fokusera lite mer när jag dricker. Ingen större skada skedd. Freja är helt återställd kan jag inflika :)

Gourmetbudet

Idag har jag hjälpt Gourmetbudet med några blogginlägg.

Kika om ni är intresserade på http://gourmetbudettips.wordpress.com

I övrigt slår jag in julklappar och postar julkort.
Skönt att tiden går så fort nuförtiden. Snart blir det vintersolstånd.
Som jag längtar

Malin

idag fick jag en tår i ögat.
Min fina Malin hade skrivit en dikt till mig på Facebook som jag mer än gärna delar med mig av:


Men jag tänker på dig dag och natt
och skickar ett och annat skratt
som ditt hjärta kan få glädje av
mitti detta mörkerhav.
Men du, min ljuspunkt, alltid glimmar
trots det kalla regnet stimmar
nedåt från grå molnmaräng
likt en liten visrefräng
föralltid dig jag nynna ska
min vänskap är din att ha
Så puss och kram och du!
Jag älskar dig igår, idag, just nu.

Puss vapjon!



Min älskling. Tack så mycket :) Jag kan inte vara sämre så här får du en dikt tillbaka:



Det är i dina ögon jag får tindra
ditt leende min sorg kan lindra.
Jag känner mig så värdefull
inför dig jag faller omkull.
Men du, mitt hjärtas fröjd, alltid glänser
med styrka, kraft och utan tidsgränser
trots denna mörka nattens kyla
får din kärleksglöd mig att yla.
Kom så torkar vi några ledsna tårar
och dansar runt som två små dårar.
Jag älskar dig så, min fina Malin
du är världens bästa chokladpralin!

Puss guljon!



och puss till resten :)

Lussebak

Idag blev det lussebak hemma hos morsan.
Vi lyssnade på lugn musik och snackade skit medan degen jäste.
Trevlig stämning, bra sällskap, goda dofter och fin musik.





Mina 40 lussekottar köar till ugnen. Vilken makaber mening.



Morsans lussekatt. Hon körde på tradition.



Mina lussekottar :)

Lördag

Idag är det en ovanligt lugn lördag. Det kan behövas ibland.
Potatisklyftor med grönsaker står och blir bruna i ugnen och solrosfröna väntar ivrigt i kylskåpet. Johodå.
Jag har lyssnat rätt mycket på gammal hårdrock från min inte så värst ljuva tonår. Det är kul att återupptäcka gammal musik ibland får jag dock tillägga. InMe snurrar i stereon för tillfället och jag ser fram emot min efterrätt för dagen.

Ikväll blir det lite film och bildsortering på datorn. Behöver rensa upp den där bildmappen.
Upptäckte Mikes blogg idag med. Den mannen skriver på ett så härligt sätt :)

Ta hand om er.

Vardagshjälte

Jag har startat en grupp på Facebook som heter "Vardagshjälte" som är vad den heter.
Jag har tröttnat på svensk media och vill få oss att leta efter det positiva i vardagen i stället för att klaga och oroa oss över en massa problem som står på framsidan av Expressen. Om en människa har dött av vaccinationen för svininfluensan pga sin hjärttransplantation medan hundra tusen har mått prima kanske det inte är den där personen vi ska diskutera kring middagsbordet? Om ett barn blir misshandlat kan vi tända ett ljus för barnet och se till att inte slå våra egna eller andras barn utan trösta de som behöver det i stället. Ha ett öppet sinne och visa medkänsla så hittar ni lättare kärleken där ute.

Lycka till! Jag tror på dig.